Dom vill inte leva längre, men fortsätter för varandras och min skull. Jag är så jävla villrådig, vet inte hur jag ska kunna hjälpa dom på bästa sätt.
Och BUP, som bara säger att hon ska vänta på att antidep börjar verka. Men om hon dör innan dess då??!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jag tänker att det är dags att se till att skaffa vård. Den kommer inte till dem och så länge föräldrarna inte skriker högt kommer den heller inte att serveras. Det finns i många fall inga andra sätt än att vara obekväm och jobbig. Sen förstår jag att det är tungt och svårt i den situation som är.
Vad skulle hända om föräldrarna tog med sig barnen och åkte till psykakuten och helt sonika vägrade åka därifrån och hänvisar till att de inte längre vågar/kan/klarar av att ta ansvar för barnen?
Det är exakt det som är på väg att hända nu. Flickan själv vill bli inlagd, för hon orkar inte mer, men psyk säger att de inte tycker det. Jag hoppas föräldrarna kan trycka på tillräckligt hårt och ordna det här...
Jag tror att agera är enda sättet. Åk till psyk, stanna där och vägra åka hem med henne.
Jag tror att om hon sager att hon vill ta livet av sig sa kan de ej neka inlaggning.
-sl-: Jag försöker övertyga dom om det... Just nu är hon iaf aldrig ensam, alltid något. Tyvärr bor hon 50 m från järnvägsspåret och det tar inte många sekunder att springa dit.
Jenny: Tyvärr kan dom det. Det är den krassa verkligheten i dagens psykvård i Sverige...
Skicka en kommentar