Det är inte lätt att hjälpa tonåringar alla dagar. Idag är en sån dag när jag bara vill skrika åt dom att växa upp och inse att allt inte kretsar runt dom. Men det gör jag inte, för jag vet att det inte skulle hjälpa på en fläck, minns ju själv hur det var.
Ännu ett tecken på att jag behöver ta ett steg tillbaka kanske?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar