Alltså, hur gör man när man verkligen gillar föräldrarna, men inte står ut med barnet? Vi har två barn i vår bekantskapskrets som jag inte klarar av. Båda är ganska små (3 och 4 år) så det är ju mycket möjligt att det ändrar sig, men som det är just nu klarar jag inte av dom. Båda två är riktigt uppkäftiga, säger alltid emot och lyssnar inte på vad jag och Maken säger. Det är mycket slåss med saker och du-får-inte-vara-med när någon av dom är här, plus att dom då gör tvärtemot vad vi ber dom om.
Och inte blir det mindre jobbigt av att föräldrarna är så trevliga och alltid ber om ursäkt för sina barn. Jag kan själv tänka mig hur jobbigt det måste vara för dom, att se vilka problem deras barn har att umgås i grupp. Och jag vill naturligtvis inte att dom här barnen ska bli utanför, men samtidigt känner jag att jag inte orkar med. Samtidigt får jag dåligt samvete för det, just för att jag ser hur dåligt föräldrarna mår av det här.
måndag, juli 11, 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Behöver inte dessa föräldrar hjälp? Innan barnen spårar ur och tar över alldeles? Kanske du, som vän kan föreslå att det finns hjälp att få?
Förstår verkligen ditt dilemma. Har också vänner vars barn jag har svårt att klara/orka med.
Föräldrarna är mycket medvetna om problemen, och försöker jobba på dom. Vet inte om dom har kopplat in någon professionell hjälp, men jag tror att det är lite tidigt än (båda barnen är ju så små än).
Skicka en kommentar