Ångest

Bluesen fortsätter, nu med ångest för både stort och smått:
¤ makens jobb kommer snart flytta, vilket betyder > 3 h pendling per dag
¤ mitt jobb vad ska det bli av det?
¤ måste vi flytta igen?
¤ hur kommer det gå för dottern då om vi rycker upp henne igen?
¤ hunden får inte tillräckligt med stimulans
¤ huset förfaller omkring mig
¤ bunten med Traderapaket postar inte sig själva
¤ maten - borde laga bra mat för mig (och de andra), men oooorkar inte
¤ sonen borde allergiprovoceras
¤ resa eller inte, mycket pengar blir det
¤ pengar

osv osv osv

Jag hoppas verkligen att det är mensen som försöker komma igång, att det är hormonerna som gör mig sån här...

Jag är så glad att jag har min älskade make, som lyssnar på mig, kramar mig när jag gråter och tar hand om ongarna så att jag kan sitta ifred och skräpa i ett hörn.