Skilsmässor

Idag har vi fått veta att ett par till utav dom vi umgicks jätte mycket med när Storasyster var liten (ca 4 år sen alltså) ska skilja sig. Det är tredje paret i samma kompisgäng, och två utav dom bodde dessutom grannar. Usch, jag tycker det är så tråkigt, och jag kan inte låta bli att undra hur mycket dom har påverkat varandra? För ett av paren var det egentligen ingen större överraskning tyvärr, vi har haft lite på känn att kombinationen inte varit den allra bästa redan från början, (men sånt kan man ju inte säga till någon) och det var också dom som splittade först. Dom andra två skilsmässorna var helt otippade, iallafall från vårt håll (men så har man ju aldrig 100% insyn i någon annans realtion), och min tanke är att dom kanske valde att "ge upp" för att det första paret gjorde det? När man umgås så nära som dom gjorde, påverkas man av andras livsbeslut då? När man ser att någon annan har rest sig upp och går, tar man själv också den utvägen? Kanske lite för lätt? Fast vad vet jag egentligen, jag har ju aldrig varit där själv...

Om jag ska vara ärlig blir jag faktiskt lite rädd när jag hör om det här. Rädd för att maken ska lessna, rädd för att mina känslor för honom skulle försvinna, rädd för att våran familj också ska splittras. För vad är det som säger att vi ska hålla ihop för alltid, när det uppenbarligen går så dåligt med den saken för många andra? Fast när jag tänker efter så finns det STORA skillnader mellan mig och maken och de här paren, så det är inte givet att det måste hända oss också. Däremot tror jag det är viktigt att se sånna här händelser som en eye opener; en påminnelse om att man ska vara rädd som sin relation och vårda den.