Ibland undrar jag om det verkligen var så klipskt av oss att flytta till hus? Ett hus, med två våningar för säkerhets skull, betyder större ytor att inte städa, större ytor att sprida ut vår skit på. *less* För let's face it, vi är inget vidare på att hålla ordning, riktigt dåliga faktiskt. Extra illa blir det också eftersom vi inte har ordnat upp det och sett till att var sak har sin plats att hamna på. Då hamnar ju allt lite huller om buller överallt, och aldrig hittar man något heller. *less* Inte för att skylla ifrån mig, jag är också väldigt duktig på att sprida saker omkring mig, men det blir INTE bättre av att maken, när han väl kommer på att han ska städa, alltid börjar i fel ände. Ett exempel: Han tycker att det är jätte tråkigt att både plocka undan och dammsuga (vilket jag kan hålla med om), så vad gör han? Jo, han dammsuger runt alla grejjorna... Inte bara tar det långt tid och han blir irriterad, det blir ju inte vidare rent heller - efter en halv dag är det lika dammigt igen. Säger jag något, medan han håller på eller någon annan gång, blir han bara irriterad och säger att vi har för mycket grejjor. Men föreslår jag att vi ska rensa så vill han spara allt, för "det kan ju vara bra att ha".
Nu önskar jag att jag hade en hel helg, ensam (möjligtvis med bärhjälp då och då), så att jag kunde röja upp och möbler upp här ordentligt. Jag blir så trött av att gå i den här röran hela dagarna, försöker börja röja, men blir avbruten av liten uppmärksamhetskrävande Prins. Frågan är bara när det blir...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar