Otacksam

Det är vad jag känner mig när jag tänker tillbaka på helgen som gått. För svärmor ÄR verkligen inte jobbig att umgås med egentligen - hon tar verkligen hand om oss. Den här helgen har hon lagat mat och verkligen försökt anpassa den efter mina behov, vilket inte är det lättaste. Pratat och umgåtts med Storasyster, gullat med Prinsen när hon fått (för honom alltså... han är ju en aningens mammig den där gossen... ;) och t o m köpt lördagsgodis till mig också (bara för att jag råkade säga att jag gillade lakrits). Och vad gör jag? Klagar som bara den här på blogen, önskar innerligt att vi inte åkt iväg den här helgen för att jag mår pest... Hon som nu mera sitter ensam om dagarna, som p g a värken i kroppen har svårt att ta sig ut, som p g a en dominerande och ohyfsad make förlorat många av sina vänner... Behöver jag säga att jag skäms?