Maken ska åka iväg en vecka på kurs. Något jag naturligtvis unnar honom. Men, jag hatar att det kräver att jag måste be om hjälp för att klara av det. Hatar att jag inte kan ta hand om mina barn själv. Hatar att stå i tacksamhets skuld. Hatar att inte vara självständig.
Men jag har inget val. Och det hatar jag också.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Men du det är ju många som får hjälp av andra för att de inte räcker till för sina barn hela tiden trots att de är fullt friska. Är man ensamstående hittar man nog rutiner för att klara det men är man van vid att vara två så faller ju genast ens rutiner när en försvinner några dagar.
Skicka en kommentar