Min bror ska tatuera sig (igen). Motivet är mamma och pappas bröllopskort. En fin tanke, men det som bekymrar mig är dels att jag inte vet om han skulle vilja det ifall han visste hur dåligt deras äktenskap var (han var bara 11 år när pappa dog) och dels att jag inte är säker på att mamma skulle vilja det (med anledning av orsak nummer ett).
Hur gör jag nu? Ska jag prata med min bror och kanske förstöra hans bild av deras äktenskap? Eller ska jag berätta det för mamma? (Vilket han inte vill, eftersom han vill överraska henne.) Tänk om han får reda på det om säg 5 år och inte vill ha tatueringen längre?
Ibland suger det att ha alla fakta...
måndag, september 13, 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Berätta för honom!!!
Ja, berätta! Eller sondera lite diskret om hur mycket han vet om deras äktenskap.
Jag tänker:
1. varför vill han ha just den bilden?
Och utifrån det:
2. om det är sin egen bild av mamma och pappa han vill ha, är det väl okej om det är lyckligt nygifta han minns och ser dem som?
3. om det är för att "hedra" mamma och pappa, göra mamma överraskad och glad, kanske det finns många skäl att berätta mer, fråga om och kanske fråga varför?
Svårt men jag hade nog pratat med honom.
Jag hade berättat.
Om det ska vara en överraskning kan du säga nåt i stil med att överraskningar kan slå väldigt fel. Och då blir det svårt att ångra sig eftersom det är en tatuering.
Visst kan det vara tungt för honom att få reda på att hans bild av deras äktenskap inte stämmer men å andra sidan är han inte elva längre. Det ändrar ju ingenting på faktumet att de är/var fina människor, bara kombinationen av dem var inte alltid så lyckad.
Berätta för honom!! I de här fallet tror jag på brutal ärlighet...
Det handlar inte om en mugg med ett foto på utan en tatuering!!!
Tack allihop. Jag ska prata med honom och försöka luska ut varför han vill ha den bilden. Det svåra är att jag inte vet om jag ska/bör berätta för honom hur dåligt det var mellan dom, framför allt för att det inte känns som min sak att göra det... Jag kan försöka be honom prata med mamma om det, det blir nog bäst.
Skicka en kommentar