Längtar tillbaka

Jag föll verkligen pladask för NYC, något jag inte jag trodde jag skulle göra. Det är verkligen en helt fantastisk stad med något för alla, när som helst på dygnet. Visst, mycket av min förälskelse beror på alla fantastiska människor jag träffade. Jag åkte dit för att träffa två vänner från Californien och kom hem med en hel armé av nya vänner och bekantskaper. Även om det är musiken som förde oss samman, så visade det sig snart att vi alla var liksom av samma skrot och korn. Vi förstod varandra och det kändes som att vi alltid varit vänner.

Men okej, tillbaka till NYC. Staden fascinerar mig. Det händer så mycket, hela tiden och det kan vara lite svårt att hinna med och komma på vad man vill göra. Vi rörde oss mest kring Midtown (Broadway och Times Square typ), med en liten utflykt ner till Soho en dag. Trots att vi var fullt sysselsatta med att vara turister har vi massor kvar att se och göra. Jag tror det får bli en resa till om inte allt för länge... Om inte annat för att den lille mannen kommer tillbaka till Broadway igen!

Att se honom på en teaterscen och att träffa och prata några ord med honom var stort. Inte så stort som det hade varit för 15 år sen, men ändå. (Vet inte om det är skönt eller sorgligt att bli vuxen och inse att ens idoler faktiskt bara är vanliga människor dom med? Ovanligt talangfulla, men ändå ganska mycket som du och jag... Det förtar ju lite av magin, så att säga.* Fast det är skönt också, att inte vara upp över öronen förälskad i sina idoler, och faktiskt kunna föra en något så när sammanhängande konversation med dom utan att flippa ut helt.) Att han sen uppskattade våra hyss så mycket var ju en oväntad bonus! Alltid roligt att göra intryck på någon som träffar så mycket löst folk som han, haha!


* Hm, det här skulle jag nog kunna skriva en krönika om tror jag!