Ett hundformat hål i hjärtat

Idag när vi var på stranden (för första gången i år - kors i taket!) kom det en hel kull med valpar på besök. Sex stycken elva veckors flatcoated retriver valpar som flamsade omkring och busade. Rätt var det var kom en tikvalp och kröp upp i knät på mig och bara gosade in sig, som att hon bestämde sig för att här ska jag mysa en stund. Och med ens mindes jag exakt hur mycket jag saknar att ha hund, hur alldeles underbart och speciellt det är att bli utvald av en fyrbent bäbis. Kände hur tårarna kom och begravde näsan i valppälsen och försökte låta bli att snyfta. Ville ta den lilla vovven under armen och springa och bara ta henne med mig hem. Men jag var så klart tvungen att lämna tillbaka henne när dom skulle gå, även om det var svårt. Och i hjärtat finns fortfarande hålet kvar.