Var det meningen i alla fall, men med kortisonbiverkningar, botoxeffekt på upphällning och pms är det inte särskilt troligt att jag kommer iväg. Blir väl till att börja med en sjukdag, igen.
Det som är allra mest irriterande med det här skovet var att jag hade kommit igång så himla bra, hade resultat som bara väntade runt hörnet (ja, verkade det som, man kan ju aldrig vara säker), krävdes bara en liten ansträngning till (och lite feedback från professorn, som som vanligt dröjde...) för att nå dit. Nu har jag varit borta tillräckligt länge för att vara tvungen att ta några steg tillbaka, göra om en del för att minnas vad det var jag var på väg någonstans. Den gamla vanliga visan alltså, fast till annan melodi.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Tråkigt att du fortfarande mår så dåligt och att hela ledigheten gått åt till att försöka bli frisk =(
Och det där med att ha kommit ifrån och behöva börja om, känner jag igen. Hoppas att du snart är på banan igen och att Herr Professor kan supporta dig med det du behöver så snart som möjligt!
Ja, jag förstår inte varför kortisonet ska hålla på och krångla så nu för tiden...
Ett problem är att jag behöver vara hyfsat frisk för att orka sparka på professorn så att han gör det han ska göra... När jag mår dåligt är det så lätt att bara hålla sig undan och låta tiden gå, vilket bara jag förlorar på i slutänden. Nu är han iaf på semester, så jag har tid att samla ihop mig, komma igen och planera en framstöt när han är tillbaka!
Skicka en kommentar