Resespecifikation

Var: Italien, närmare bestämt en liten skithåla 10 mil söder om Rom, innåt landet (om den åtminstonne hade legat vid havet hade den blivit uppgraderad till håla). Vi konstaterade ganska snabbt att vi ALDRIG kommer att åka just dit igen, det fanns liksom inget värt att se eller göra.

Reslängd: Fyra dagar var det tänkt, men det blev fem eftersom vi missade planet hem (se nedan, under Transport)

Logi: 4-stjärnigt hotell var utlovat, men i svenska mått mätt skulle det nog komma upp i knappt 2. (Trasig AC, mögel i badrummet, flagnande tapeter, otrevligt personal, inget internet som utlovat osv...) Poolen kändes i allafall OK, ända till jag såg hur Coachen (jo, han hette så, chefen över poolen) hällde outpätt klorin rätt i poolen utan att säga till dom som badade att gå upp. (Det här var dessutom mitt på eftermiddagen, när det var som mest folk där.) Sen när ett utav parasollena, som var fast skruvade i betongen under plattorna runt poolen, blåste omkull så började det kännas ganska så vanskligt att sitta t o m i de annars sköna solstolarna...
Efter att planet åkt ifrån mig och Prinsen tog vi in på ett hotell vid flygplatsen (ingen aning om hur många stjärnor), inte så billigt men fräscha rum MED AC och en jätte fin restaurang (mer om den nedan).

Kost: Frukost på hotellet varje dag, vilket nog var en utav de få sakerna som fick godkänt. Fin matsal, relativt mycket att välja på för att vara av den kontinentala sorten plus att man utan problem kunde ta med sig ett lass frukt, kex eller vad man nu ville ha till senare. Lunch däremot serverades inte, varken inne i matsalen, inne i baren, restaurangen vid poolen eller baren vid poolen. Då fick man ga sig ut bland skithålans vältrafikerade gator och hoppas på att man hittade något ställe som serverade något annat än pizza (vilket inte min mage tål att äta VARJE dag). På tredje dagen hittade vi ett typiskt italiensk lunchhak (tror jag i allafall) där man kunde välja på ett antal små rätter / sallader a' la skolbespisning typ, fast lite godare. Ganska dyrt, men ändå ett helt OK alternativ till pizzan, och många plus för trevlig ägare. Sen gjorde det ju inte saken sämre att det låg en super bra Gelateria vägg i vägg, så att man kunde avsluta lunchen på ett kungligt sätt! :) På kvällen öppnade pool-restaurangen på hotellet, och vi provade den första kvällen. Jag beställde grillade fiskspett, men blev liiite förvånad när det var precis det som dök upp; två fiskspett på en tallrik och tre salladsblad. Det var allt - tutti liksom! Inte var det billigt heller, och jag blev inte mätt på långa vägar. Dag två bestämde vi oss för att gå till en riktig italiensk restaurang, ni vet en sån där med rödvita dukar, ljus i vinflaskor och 10 sorters pasta på menyn. Och vi gick och vi gick och vi gick och vi gick och hamnade tillslut på en pizzeria. (Nu räcker det inte med pizza till lunch alltså, nu skulle man äta det till middagen också) Goda pizzor var det i allafall, och vi lärde oss att "Pizza Rosso" är pizza med tomatsås i botten, och "Pizza Verdi" är med bara ost underst. Maken åt en pizza med ost, korv och potatis, medan jag fick en skapelse med mozarella i botten och sen liksom en sallad ovan på (som de la på efter bakningen), udda men OK. Dag tre bestämde vi oss för att gå in mot centrum i stället (hotellet låg lite i utkanten av skithålan), och halv åtta gav vi oss i väg. Två timmar senare hade vi ÄNTLIGEN hittat någonstans att äta, nämligen en... just det PIZZERIA!! Nu började vi båda två bli ganska less detta bakverk, men lite måste man ju äta, annars tror dom ju att vi inte gillar maten och börjar fråga en massa. Det som skulle bli min sista kväll trodde jag att jag skulle äta på planet, men det blev istället resans bästa middag (på hotellet vi tog in på vid flygplatsen); en härligt krämig risotto med skaldjur och musslor. Synd bara att klockan var närmare 23 och den dödströtte Prinsen skrek hela racer-måltiden, så det blev till att njuta snabbt.

Transport: När vi landade i Italien på söndagkvällen skulle maken komma och möta oss på Ciampino. Han hade landat på den andra flygplatsen, och skulle först ta tåget in till Rom och sen en buss ut till oss... Bara det att bussarna hade slutat gå ut TILL Ciampino, och innan han/vi luskat ut det, hade bussen in till stan gått och nästa gick om en timme, vilket hade resulterat i att vi missat sista tåget till skithålan. Maken ringer arbetskamraten med hyrbilen (som är nere för att gå samma kurs som honom) och ber honom att hämta oss. Det är ju bara tio mil, det borde inte ta så lång tid... Bara det att kl 22 på en söndagkväll är det rusningstrafik i Rom, och det dröjer ända till 24 innan han kommer och hämtar upp oss. (Prinsen har somnat i vagnen som tur är, och jag sitter ute och njuter av värmen - det var säkert närmare 30 grader) Kl 01 ungefär är vi framme i Skithålan och slänger oss i det av luftkonditionering svala och sköna rummet, eller det var vad vi önskade i allafall...
När det var dags för hemfärd tog Prinsen och jag tåget från Skithålans station till Roma Termini. Tåg hade vi ju åkt förut i Italien, och det hade gått bra, så jag var inte speciellt orolig för den biten. Det gick bra den här gången med, fast tåget var bra mycket sunkigare och slitnare än det vi åkte med förra gången (en annan linje, kanske därför?). Hur som helst kom vi till Termini utan problem och skuttade snabbt ut till Flygbussen. Kl 18:15 klev vi på bussen, vårt flyg skulle gå 20:45 och biljettkillen garanterade att det inte skulle ta mer än en timme. Klockan 21:05 klev vi av bussen efter att ha suttit fast i trafiken i nästan tre fucking timmar, och planet hade naturligtvis redan gått. Jippi liksom. Började frenetiskt sms:a med lillebror i Sverige som försökte hjälpa mig att hitta ny biljett, samtidigt som jag stod i kön till Ryan Airs disk (eftersom Sterling inte har ngn egen disk). Där i kön träffade jag en svensk familj (mamma, pappa och tre barn) som också missat planet, och tillsammans bestämde vi oss för att ta en taxi till närmsta hotell (eftersom det inte gick fler flyg den dagen till Sverige). Sms:andet fortsatte, men tanken på att betala 2500 spänn för en Ryan-biljett som dessutom bara skulle ta mig till Nyköping var inte speciellt tilltalande. Jag bestämde mig för att stanna åtminstonne två nätter på hotellet (kostade dock 70 Euro per natt, så det var inte gratis precis...), men då, när klockan passerat midnatt, sänkte Al Italia plötsligt sina biljetter! För 1300 kr kunde jag helt plötsligt få komma hem redan dagen efter, det enda problemet var att planet gick 08:30 - från den ANDRA flygplatsen naturligtvis... Bara att försöka sova några ynka timmar, innan jag och Prinsen satte oss i en taxi och susade (för kl 06 är det minsann inte många italienare vakna) över till Leonardo Da Vinci-flygplatsen. Kommer till terminalen för internationella avgångar och blir alldeles iskall när jag inser att det inte finns något plan till Stockholm på tavlan!! Men sen börjar hjärnan fungera och jag minns att jag ju ska byta plan i Milano. Bara att knalla över till inrikesterminalen och snällt checka in där istället. En sak som är bra i Italien är att man får ta med sig vagnen hela vägen till gaten, så Prinsen, som också var ganska trött av gårdagens mankemang, sov sött i den mest hela tiden. Bytet i Milano gick också bra, förutom att det tog en himla tid innan jag fick tillbaka vagnen (vid planet). Sen var det bara att masa sig bort till Stockholms gaten och vänta på att få gå ombord, vilket vi gjorde först av alla. Vilket vi inte alls hade behövt visade det sig, eftersom de var tvugna att lasta av allt bagage, eftersom två incheckade passagerare inte dök upp. Planet blev p g a det ca 40 minuter försenat, men sen, SEN, var vi ÄNTLIGEN på väg hemmåt!