Vad hände med måttan?

Innan jag blev gravid med Prinsen hade jag en inbyggd spärr; en spärr som gjorde att jag åt (godis) med måtta. Jag kunde t ex köpa ett helt kilo godis, men bara äta 5-6 bitar och sen var det bra. Under graviditeten mådde jag som bekant inte så bra (tidernas understatement ;) och fick dessutom svamp i munnen, vilket gjorde att jag inte kunde äta något med socker i typ för då växte dom äckliga svamparna till sig i rekordfart. När så Prinsen var ute tänkte jag att NU, nu kan jag äta lite godis som jag har längtat så mycket efter... Det är bara det att "lite godis" inte finns i min värld längre utan jag äter antingen till jag mår illa eller till det är slut. Och inte kan jag gömma mig bakom "jag åt inget godis på flera månader" längre, eftersom det snart gått ett år sen Prinsen föddes, och jag har med råge tagit igen den förlusten. Mitt hopp står nu till att Måttan återkom samtidigt som Mensen, som kom i lördags. Än har jag inte märkt någon skilnad, äter lika mycket godis som innan mensens återintåg (underlättar ju inte att vi åkt färja och har typ 3 kilo godis hemma...), men hoppet är ju det sista som överger en säger dom som vet!