Måste helt klart vara ett jävulens påfund, eller vad säger ni som har provat på att ha 15 sockerstinna 5-7-åringar på kalas?! ;)
Fast egentligen var det inte så illa, det var faktiskt ganska trivsamt förutom två saker:
1. Det var på gränsen till för varmt att vara utomhus, trots uppspänd fallskärm, svalkande vind och massor av iskall saft. (Problemet är att ongar inte håller sig stilla i skuggan, trots att det ju är det bästa ;)
2. Två av barnen betedde sig, i mina ögon, ganska illa. Gjorde absolut inte som jag sa, utan gärna tvärt om, käftade emot och var allmänt otrevliga (knuffade andra barn, knyckte deras grejor osv). Det värsta var nästan att ena pojkens pappa bevittnade det hela utan att säga ett pip... Skulle min dotter bete sig så borta skulle jag då inte sitta tyst och låtsas som det regnar.
Hur som helst, nu är det ett helt år till nästa gång - tjoho! - om man inte räknar släkt- och vänkalaset i morgon med 8 barn och ungefär dubbelt så många vuxna. *pustar lite innan jag går och bakar tårta*
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Haha! Det är ju precis just det jag brukar säga: Det bästa med barnkalas är när de precis är slut och man vet att det är ett år kvar tills nästa gång...
Vi har en drabbning på lördag, 17st 10åringar som ska spela bowling... Tur maken har lovat styra upp det ;-)
Förresten, jag är övergiven igen tills på onsdag, maken i Spanien den här gången. Du kanske kan vara stand-in och hålla mig sällskap någon kväll ;-)
Ja du säg det :D! Det bästa är att man dock glömmer hur jobbigt det är tills nästa år. Men, sockertstinna barn på grönbete är INTE alltid att leka med.
Gissa hur skönt det var att Felicias mamma tog den biten i år!?
Ja jisses...fast på något vis ser jag alltid fram emot det ändå *knäpp*
Skicka en kommentar