Samtidigt som vi ska på ultraljud så begravs min kursare, hon som dog i cancer för några veckor sedan. Samma dag och samma tid, bara några hundra meter ifrån varandra sker de här två totalt motsatta händelserna. Vi ska få se vårt kommande barn för första gången - hennes nära och kära ska ta ett sista farväl av henne.
Jag har funderat mycket på om jag ska gå på begravningen eller inte, men bestämt mig för att jag inte klarar av det just nu. Det blir alltså ultraljud som planerat, fast med många många fler känslor inblandade. Allt ställt på sin spets, liv och död på en och samma gång.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Tror också det blir bäst att du satsar energi på det goda som det stundade ultraljudet. Begravningar är hemska tillställningar och jag tror din kursare skulle hålla med. Vem vet, hon kanske är med dig och håller ett vakande öga.
Lycka till!
Tung situation. Men som Lotta skriver; fokusera på livet occh ultraljudet (hoppas allt ser bra ut!). Din kursare kan du vara med i tanken.
Skicka en kommentar