Objudna gäster

I morse väcktes jag av röster och hunden som skällde. Det visade sig att det var två av makens bekanta som bestämt sig för att stanna till här på sin väg norr ut, utan att höra av sig först. I vanliga fall skulle det väl vara okej (eller typ okej, jag är inte helt förtjust i att få gäster innan klockan åtta på morgonen oavsett hur jag mår...), men nu är det verkligen det sista jag behöver. Och när de väl står där och har kört hela natten så är det ju inte så lätt att säga "nej tyvärr, det passar inte".

Jag har gömt mig uppe i sovrummet med stängd dörr och väntar bara på att de ska ge sig iväg, men det visar de inga som helst tecken på att göra. Har bett maken hinta lite fint att mitt huvud inte orkar med folk i huset, men det verkar inte gå hem det heller. Det blir väl bara till att bita ihop och ta ett starkare piller för att fixa den här dagen.

Uppdatering kl 16:25: Nu har de äntligen åkt vidare, efter flera mer eller mindre fina vinkar från maken. Mormorn har dessutom varit här och hämtat de två stora barnen, och lillfisen sover. Synd bara att hela dagen hann gå (och min migrän blomma ut ordentligt) innan lugnet infann sig...