Inte ett dyft klokare eller mer undersökt, bara 300 spänn fattigare för att de var bussiga nog att sätta upp mig på en akuttid (bara en månad efter att jag ringde och behövde hjälp). Varför kunde han inte bara ringa upp som jag ville? Det är inte direkt ett litet projekt att dra iväg med alla ungarna i den här värmen...
(Summa sumarum: Så länge jag ammar kan de inte göra något mer för mig. När jag slutat amma kan jag få tricyklisk psykofarmaka, vilket brukar vara effektivt mot både migrän och spänningshuvudvärk. Sjukgymnastiken verkade han inte tro speciellt mycket på, eller snarare, han trodde inte att de har tillräckligt med tid och resurser att hjälpa mig ordentligt. Det känns ju kul att veta redan innan man varit där... Annars var han väl trevlig och förstående, men som sagt, inget nytt under solen.)
torsdag, juli 24, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Nä men hallå? Det var ju inga goda nyheter :( Och tack för den peppningen liksom. Kram
Nej, det var liksom... ingenting, och absolut inte värt att dra iväg med hela ligan för.
Gud så deprimerande. Du får väl tigga mer massage av maken...
Nä, men vad trist! Lite mer upplyftade nyheter behövde du ju verkligen. Snabb akuttid *sarkastisk*.
KRAM
men vadnu? Var är min kommentar...?
Jo, jag skrev igår om privata fk-anslutna sjukgymnaster, kan du kanske försöka få tag på en sån? Här finns såna och där är det inga problem att få tider i den omfattningen man behöver.
Skicka en kommentar