torsdag, augusti 12, 2010

... till ingen nytta

Nu vill hon dö. Säger att hon ska ställa sig framför tåget om en timme. Jag kontaktar föräldrarna nu och hoppas att de hinner hem i tid för att stoppa det.

3 kommentarer:

S sa...

Bra Ponder! Mycket bra! Åter igen, du är ju en klippa som klarar av det där...

Ponder sa...

Tack S, jag behövde höra det där, för just nu känner jag mig som värsta förrädaren.

S sa...

Nej, nej. Inte förrädare. Man kan hjälpa till en viss gräns. Sen måste man prata med föräldrarna. Jag har varit i nästan samma sits en gång, tillslut klarar man det inte själv. Det går bara inte.

Man känner sig som en världelös skit när man brustit i förtroendet, men man måste också tänka på sig själv. Speciellt när det börjar handla om liv eller död.

STOR kram!