Ponderingar - funderingar, fantasier och fabuleringar
Här skriver jag om vad jag vill, hur jag vill. För det mesta.
torsdag, augusti 12, 2010
... till ingen nytta
Nu vill hon dö. Säger att hon ska ställa sig framför tåget om en timme. Jag kontaktar föräldrarna nu och hoppas att de hinner hem i tid för att stoppa det.
Nej, nej. Inte förrädare. Man kan hjälpa till en viss gräns. Sen måste man prata med föräldrarna. Jag har varit i nästan samma sits en gång, tillslut klarar man det inte själv. Det går bara inte.
Man känner sig som en världelös skit när man brustit i förtroendet, men man måste också tänka på sig själv. Speciellt när det börjar handla om liv eller död.
Om ni ser något ni vill ha är det bara att mejlatillmig[at]yahoo.se
Min utmaning
Hjälp mig betala tillbaka min blodskuld!
Häng på min utmaning och börja lämna blod, tillsammans kan vi rädda många liv! Själv är jag utdömd som blodgivare, men om jag värvar er kan jag bidra på det sättet.
Om ni lämnar blod tack vare den här utmaningen får ni gärna höra av er till mig på mejladressen nedan eller lämna en kommentar till något inlägg så att jag kan räkna ner antalet påsar. :)
Gillar du också att laga mat?
Kolla in min toleranta* Matblogg där jag lägger in recept och bilder på mat jag lagat och tycker om.
* De flesta recepten är mjölk- och sojafria eftersom vi har allergier i familjen
3 kommentarer:
Bra Ponder! Mycket bra! Åter igen, du är ju en klippa som klarar av det där...
Tack S, jag behövde höra det där, för just nu känner jag mig som värsta förrädaren.
Nej, nej. Inte förrädare. Man kan hjälpa till en viss gräns. Sen måste man prata med föräldrarna. Jag har varit i nästan samma sits en gång, tillslut klarar man det inte själv. Det går bara inte.
Man känner sig som en världelös skit när man brustit i förtroendet, men man måste också tänka på sig själv. Speciellt när det börjar handla om liv eller död.
STOR kram!
Skicka en kommentar