... för sex år sen hade vi just åkt in till förlossningen efter att jag haft pinvärkar i två dygn. Sverige spelade mot Argentina i fotbollsVM, och hela väntrummet var fullt av pappor. (Då var jag väldigt glad att det är jag som står för fotbollsintresset i den här familjen. ;) Jag hade inte sovit p g a förvärkarna och ville ha en sovdos, vilket de inte kunde ge "för då skulle jag vända på dygnet", men eftersom de hade lite att göra kunde vi få stanna kvar under dagen och se vad som hände. 31 timmar senare föddes vårt första barn, världens finaste Storasyster.
... för två år sen var vi inne på andra kontrollen efter att vattnet gått. Allting såg fortfarande bra ut, men inga värkar hade kommit igång. Vi blev hemskickade i väntan på att något skulle hända, alternativt att beslut om igångsättning skulle tas. Det dröjde dock till på kvällen den 14 innan vår efterlängtade Prins kom ut som skujten ur en raket.
... för två månader sen var vi inne på igångsättningsdygn nummer två och jag hade ganska kraftiga (men värkningslösa) värkar. Två timmar senare, och 15 minuter efter att det börjat hända något, kom våran oplanerade men oerhört älskade Lillskrutt. (Om Prinsen kom som en raket så kom han som en explosion - min livmodertapp fick bristningar och han fick en blödning i ögat, stackarn.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jeeeze vad ni prickat in den här tiden då ;) Skönt att allt i slutänden gått bra.
Hoppas att barnen har haft fina födelsedagar! =) Och att du inte mår alldeles för dåligt...
Ja, det var väldans! Pricksäkert värre...;)
Skicka en kommentar