Man vet att man har migrän...

... när man tittar på TV med solglasögon på.

Maken konsumerar mera

Jag råkade nämna häromdagen att jag tyckte den nya Sony Ericson Xperia X10 mini verkade som en mobil för mig, att jag väldigt gärna vill köpa den men att jag inte behöver någon ny mobil. I helgen gick jag verkligen och suktade efter den, ni vet så där riktigt längtade efter att köpa den (sjukt, jag vet...). Var inne på webshopen där den är billigast och la den i varukorgen några gånger (ja, jag är patetisk som låtsas-shoppar), men sa bestämt "nej" till mig själv innan jag checkade ut och betalade.

Så idag kommer maken och säger att han beställt en X10 mini till mig. Och vad blev min första tanke? Besvikelse, över att jag inte fick köpa den själv. (Sen blev jag naturligtvis jätte glad och undrade lite om han vunnit på lotto - både cykel och mobil på en gång liksom.) Jag börjar ana att mitt shopping-beteende inte är helt igenom sunt...

Nästa ansökan skickad

Idag har jag meckat ihop ansökan till webredaktörlinjen vid Kalix folkhögskola. Vet inte om det blev så jätte bra, det personliga brevet, eftersom jag varit full med migrän hela dagen idag. (Ja, jag är inne i en ganska dålig period...) Nu är den i alla fall postad och inte så mycket mer att fundera på. Däremot får ni gärna hålla tummarna för att de som har hand om antagningen tycker jag ska få komma in.

Ibland vill man inte ha några grannar

Som idag, när jag kom hem sent, trött och hungrig och möts av doften från grannarnas grill. Ni vet den där ljuvliga doften av rök, marinad och stekt kött. På en måndag, när jag på sin höjd orkar koka makaroner och steka korv. Borde vara förbjudet enligt lag att ingen får grilla inom doofthåll när jag är jätte hungrig och utan ork. Så det så.

Jag vill vara LEDIG!!

Fy, vad det går tungt och trögt. Och inte blir det bättre av att jag har en hel bunt med migrän. Men va fan, det är bara att bita ihop och komma igen - nu!

Anti-restaurang

Såg precis på Jamie i Amerika och i dagens program var han i New York. Bland mycket annat träffade han på fenomenet med anti-restauranger, vilket är helt vanliga människor som lägger ut ett datum och en meny på en blogg och sen får folk anmäla sig för att komma hem till dom och äta. Antalet platser beror på hur stort man har hemma och det kostade $35 och en flaska vin att vara med.

Hade jag varit frisk (och huset inte sett ut som ett bombnedslag) hade jag helt klart testat konceptet här. Jag tänker mig att jag skulle annonsera lokalt, typ på närmsta affären och sen försöka få en bra blandning av människor. Och bäst av allt, jag skulle få laga mat åt lite mer tacksamma människor än min familj.

Facebook eller ej?

Jag har börjat fundera på om jag ska gå med i fejjan ändå. Har insett att det liksom är så man håller kontakten nu för tiden, och det vill jag ju göra. Samtidigt har ju inget ändrat sig direkt, alla min invändningar finns fortfarande kvar.

Hur är det, är det bara jag som inte hänger på Fejjan?

Det bästa med att vara bakis

... är när man får gå och lägga sig på kvällen och sen vakna upp dagen efter dagen efter och må bra. Det underliga är att jag inte hade speciellt mycket migrän igår, eller så överskuggades den av att jag mådde så dåligt i övrigt, ha ha.

Förövrigt vill jag bara tillägga att snapsar borde förbjudas.

Och vilken examen sen!

Kom hem klockan halv två i natt. Behöver jag säga mer?

Tack allihop för era gratulationer och fina ord under examensinlägget. Jag blev alldeles varm inuti och rörd.

Examen idag

Hurra för mig, som blir journalist idag! Nu väntar jag bara på att solen ska titta fram, för tio grader och regn, det vill jag inte ha på min examensdag.

Oj, nu konsumerade jag igen

Köpte just en Lifebike elhybridcykel. Så trendigt av mig. Till halva priset dessutom och då kan jag leva med att det är herrmodellen. Och nu kom Maken och sa att det kunde bli min examenspresent. Alltså är det egentligen han som konsumerat och inte jag. Vilken tur.

Ps. Det finns en tanke bakom, nämligen att jag ska kunna cykla till jobbet utan att få migrän.

Allvarligt samtal med chefen

Blev inkallad idag till herr Professorn och jag vet faktiskt inte riktigt om det var ett bra eller dåligt samtal. Summa sumarum är att jag har max två år på mig att bli färdig, i faktisk tid, för sen går han i pension. Och med min hälsa kan det ju bli svårt att arbeta effektivt i två år i sträck...

Starta eget

Ja, det är tydligen det jag ska göra. För att kunna frilansa. Men först måste jag kolla upp vad FK säger om saken...

Lite spännande och pirrigt känns det på samma gång. Och vuxet.

Mera illamående

Nej, vet ni, nu får det snart vara nog. Så här kan jag ju inte gå omkring och må hela förmiddagarna. Både illamående och migrän, det blir liksom för mycket. (Plus att just illamående är psykiskt knäckande...)

Samtidigt vore det väldigt synd att sätta ut Imurelet, eftersom det är min bästa chans till att slippa skov i tarmen.

Mina barns ben

De verkar ha ärvt mina dåliga ben, de stackarna. De har ofta ont i benen, speciellt de dagar de gått mycket. (Trots att de alltid har bra skor, kanske ska tilläggas.) Eller om de varit barbenta när det egentligen varit lite för kallt (som idag).

Just nu ligger två av tre och gråter för att de har ont i benen. Riskuddarna är värmda och pålagda - nu hoppas jag att det släpper snart.

Skit för mina dominanta pronnerande fötter!

Dålig dag

En sån där när jag bara skulle vilja dra täcket över huvudet och försvinna. Migrän. Illamående (av imurelen). Yrslig. Frussen.

Istället ska jag till jobbet. Jag känner att jag måste för att inte helt tappa sugen. Sen om jag tar mig dit och presterar något är en annan femma. Men jag ska i alla fall försöka.

Så funkar sjukvården, del 43

Jag äter en medicin (imurel) som kan ge en hel massa otrevliga biverkningar (finns att läsa om här>>> för den som är intresserad), bland annat nedsatt immunförsvar och ökad blödningsbenägenhet. När jag började med den blev jag informerad om att det var väldigt viktigt att ta prover, i början varje vecka, för att hålla koll på det här. Efter åtta veckor tog mina remisser till labb slut och när jag mejlade om nya svarade sköterskan att hon skulle skicka ut det. Inga remisser dök upp och jag mejlade igen. Fick då svaret att "en gång i månaden verkar vettigt" att ta prover, remisser skulle skickas ut. Jag väntar fortfarande på dom, men nu har jag tröttnat och kommer åka upp till sjukhuset och hämta remisser samtidigt som jag lämnar prover.

Det jag funderar över nu är vad som skulle hänt om jag inte legat på? Varför är det inte någon som är ansvarig (eller snarare, varför gör inte den sköterska som är imurelansvarig sitt jobb) och skickar ut remisser? Varför ska jag behöva påminna?

Jag undrar hur många som ramlar mellan stolarna...

Nyfiken läsare

Idag kom Dottern med mitt reportage och frågade vad det var för något. Det visade sig att hon hade läst det, eller i alla fall delar av det. Hon hade inte riktigt förstått vad det handlade om, som tur var och slutat efter ett par sidor. Innan hon kom till den delen som handlar om obduktionsavdelningen.

Måste komma ihåg att inte lämna sånt som inte hon bör läsa framme...

Beroende

Jag har ett sjukt behov av att köpa Magrethe-skålar. Helst i alla färger. Gärna också matchande redskap. Och det sjukaste av allt är att jag inte ens gillar att använda dom. Tycker det känns läskigt att röra i dom.

Hjälp mig! (Problemet är inte var jag ska göra av dom, jag älskar att ha dom och titta på dom, utan att jag måste sluta köpa fler...)

Bilden är lånad från inreda.com, riktigt så här illa är det inte här... än.

Hur man provocerar fram ett migränanfall

Om ni någon gång gått omkring med en migrän som inte riktigt vill dra igång, vet ni hur irriterande det är. Själv har jag gått med ett sånt hela veckan. Ingenting fungerar som det ska i huvudet, allt är jobbigt - att försöka tänka, läsa, prata, höra ljud.

Igår fick jag nog. Tog på mig löparskorna (på min trasiga tå) och sprang så fort jag orkade i 10 minuter. Sen fick jag migrän. På riktigt. Nu är jag tillbaka på min vanliga nivå av migränkänningar. Och det kan jag leva med.

Vilse

Apropå promenaden så gick jag vilse. Eller inte vilse, men fel och kom ut ur skogen någonstans helt bort i tok. Fick vända och gå tillbaka vilket resulterade i en 1.5-timmes promenad istället för 40 minuter. Men spännande var det!


Så här såg det ut där jag kom ut ur skogen. Inte alls vad jag hade väntat mig...

Olycka

Det händer så himla mycket skit runt omkring och jag blir bara så ledsen för att livet kan vara så jävligt ibland. Och det får mig att inse att jag är väldigt lyckligt lottad som har "allt". Det kan vara bra att påminna sig själv om det en sådan här dag, när ungarna håller på att göra mig vansinnig med sitt evinnerliga bråkande...

Slö

Nu har jag suttit framför datorn hela förmiddagen. Och inte gjort någon nytta alls.

Nu: lite lunch. Sen: sätta fart. Deal?

Så onödigt

Att sparka på dammsugaren i går. Det syns inte så mycket, men jag kan inte gå som en normal människa. Att en lilltå kan påverka så mycket...

Och tänk att något som ser så lite ut kan göra så ont. Känner mig inte direkt som en tuffing!

Vilken skillnad!

Oj, vad pigg jag är på morgnarna sen jag slutade med Sarotenet. Från att ha fått kämpa mig upp varje dag till att liksom bara kliva upp ur sängen och börja dagen. Härligt.

Experimenterar

Har satt ut båda mina migränmediciner nu. Utan Sandomigrinet märkte jag ingen skillnad alls (var över en månad sen jag slutade med den tror jag). Igår slutade jag med Saroten. Idag har jag haft migrän precis hela dagen, av den värsta sorten.

Även om jag vet att det kan vara ett sammanträffande (vädret har inte varit det bästa för huvudet idag, riktigt tryckande) så känns det ju alltid lite trist när det blir så här. Nåväl, vi får se vad som händer fram över. Är ju dumt att äta mediciner som inte gör någon skillnad menar jag.

Vad tycker ni om det här?

GoGirl - en mojäng som gör att vi kvinnor kan stå upp och kissa.

Så här beskriver en återförsäljare den:
GoGirl är manicken som gör att tjejer utan krångel kan stå och kissa. GoGirl löser problemen på vandringen, konserten, resan eller på en sån där sunkig offentlig toalett. Den är liten, diskret och kan användas om och om igen, det är bara att tvätta med tvål och vatten och låta torka.

Vad tror ni, blir det en succé?? Själv känner jag mig lite... obekväm med tanken, men det kanske är jätte bra om man väl provar...

Lite låg

Känner mig inte alls i form psykiskt idag. Antar att jag kommer få ett migränanfall i morgon. Eller är det redan dags för mens igen? Inte blir det bättre av att jag är ensam med barnen till efter middagen eftersom Maken är på kurs den här veckan. Första dagen idag och jag håller knappt ihop. Det känns inte kul att inte orka med, inte kul när det blir så tydligt att jag inte riktigt håller ihop.

Ska försöka gå en rask promenad och se om det piggar upp mig lite.

Borde åka till jobbet

Men det känns liksom inte direkt lockande eftersom jag inte vet vad jag ska göra där. Herr Professorn sitter fortfarande och ruvar på mina artiklar och jag vill inte börja med något nytt innan det där är avslutat.

Äh, lika bra att ta tjuren vid hornen och ge sig iväg.

Väntar på att telefonen ska ringa

Finns det något värre än att sitta och vänta på att bli uppringd? Nu är det inte ens något jobbigt eller viktigt samtal, som en teletid med läkaren, men jag sitter ändå som på nålar. Kom igen, ring nu då!

Jag kan slå vad om att det inte är ofta någon längtar efter att en begravningsentreprenör ska ringa upp...

Men det är ju det jag har sagt!

I dagens DN* skriver de om en forskningsstudie i USA som visar att beroende på vilken gentyp man har så fungerar olika dieter för att gå ner i vikt. Det finns alltså ingen universal-diet som funkar på alla. Vilket är vad jag länge hävdat!

Och nu finns det även ett företag i USA som för 150 USD kan ta reda på vilken gentyp du är och dessutom ge dig tips och råd på vilken mat och träning som passar. Nu kollar de så klart bara på ett fåtal gener och de vill tjäna pengar, men idéen är lite cool tycker jag.

* Hittar tyvärr inte artikeln på nätet än.

Bluffins

Bara för att det var kul att skriva.

Goda blev de även i den här varianten. Recept finns i matbloggen som vanligt!

Just det, ska man äta dom dagen efter kan de med fördel köras 10 sekunder i mikron. Då blir chokladbitarna härligt rinniga.

Bätttre avslut

Kom just hem efter att ha suttit hos grannarna och pratat. Ute. Somrigt och trevligt.

Varmt och stökigt

Det är verkligen härligt sommarvarmt idag och med den verkar mina barn blivit mer än lovligt galna. Det har varit bråk och bus sen de klev upp (vid pass halv sju). Och det är ju ingen nyhet att jag inte klarar av det någon längre stund...

Planen idag var att åka till sommarstugan, men jag blev så trött att det inte blev av. Orkar inte ens tänka på att packa in alla bråkstakarna i bilen.

Vad ville jag egentligen säga? Förmodligen något väldigt bra, men migrändemensen slog till och nu har jag ingen aaaaning.

Beer buzz

Hm, när man är så alkoholovan som jag bör man nog inte dricka öl för snabbt. Inte ens om det är en folköl tydligen.

Ska nog luta mig tillbaka i soffan en stund nu.

Fortfarande slapp

Har varit iväg med lille H idag och haft en mycket avslappnad play date. Mycket prat och promenad för mammorna (i regnet visserligen) följt av fika och lek för små knattarna.

En mycket lyckad dag, och inte bara för att det var femte gången eller så jag var iväg ensam med lille H.

Nu firar jag helg med en folköl och lite Betapet. I morgon måste jag börja tänka på reportaget igen (sista fixet innan det ska tryckas), men det är då.

Börjar slappna av

Det har börjat gå upp för mig att det faktiskt är slut på plugget nu, att jag är klar. Och hur mycket jag än kommer sakna (vissa av) mina klasskamrater så är det oändligt skönt att inte behöva tänka på det längre. Att få vila tankarna. Att kunna sitta ner och ta det lugnt utan att behöva ha dåligt samvete för något jag inte gjort.

Nu blir det bara jobb ett tag framöver. Sen får vi se.

Grannar

Ibland är de lite jobbiga. Idag var de ute och sprang med sina barn. Som i joggade. Tillsammans, hela familjen. Jag som knappt ens orkar gå ut i trädgården med mina. De har alltså så mycket ork att de orkar med att dra med sina små barn ut på en runda i spåret. Fascinerande.

Och sen kan man ju undra varför det ger mig dåligt samvete...

Upplyft

Vilken dag - jag svävar på små moln! Hade opponering på mitt reportage idag och jag fick så mycket fina ord från klasskamrater och lärare att jag blev alldeles tagen. Man skulle kunna säga att jag lagt ner en stor del av mig själv i det här reportaget och därför betyder det extra mycket att alla gillade det. Det var till och med flera som sa att det var det bästa, av alla reportage. Jag - bäst? Helt overkligt!

Och när dagen började så, har liksom resten följt i samma anda. Underbart väder, eftermiddag ute i trädgården med killarna, mycket lite migrän och allmän lycka.

En sån där dag man vill spara i en liten ask för att ta fram när allt känns tungt.

Uppåt

På vågen alltså. Vilket inte gör mig uppåt direkt. Fan, vad jag inte vill äta mer kortison nu!

Inte klädsamt

Sitter och läser alla de andras reportage inför den kommande veckans seminarium. Det är en tjej som skriver så jävla bra. Dessutom är hon ung, snygg och trevlig.

Och här sitter jag och verkligen försöker hitta saker att klanka ner på i hennes reportage. Bara för att jag är så vansinnigt avundsjuk på hennes talang, men också på att hon får chansen så tidigt att leva min dröm.

Jag vill inte känna så här. Det är faktiskt inte likt mig. Därför tvingar jag mig själv att läsa om hennes reportage igen och försöka se det för vad det är. Genialiskt. Dessutom ska jag skriva ner vad jag tycker är bra och tala om det för henne. Kanske att de fula känslorna försvinner då?

Uppdatering:
Jag gjorde det. Jag talade om för henne hur genialiskt och bra hennes reportage är. Och hon blev verkligen jätte glad. Kändes bra och min avundsjuka minskade faktiskt på något konstigt sätt.

Rastlös

Vilket känns väldigt onödigt så här dags. Inte direkt läge att dra igång något projekt nu. Lika bra att tvinga mig i säng. Kanske det hjälper att ligga en stund på spikmattan.

Sidkris

Upptäckte idag att mina sexton sidor hade 1.5 radavstånd istället för dubbelt. Max antal sidor är 15. Med dubbelt radavstånd är mitt reportage 21 sidor.

Jag måste alltså korta det med minst fem sidor, helst sex. Hur det ska gå till är det ingen som vet.

Ny sängkamrat

Lillplutten är krasslig och vill sova med sin mamma. Inte kan man säga nej då. Dessutom kan jag smygpussa på honom när han somnat. Win-win alltså.

Inlämnat

16 sidor reportage iväg skickade. Kändes inte helt hundra, men jag orkade inte mer. Är så less på mitt eget bludder att jag kan kräkas. Eller åtminstone somna.

För att orka det sista

Ett glas vin, några saltapinnar och myskläder i soffan. Nu ska det ske. Nu ska reportaget bli tillräckligt färdigt för att skicka till lärarna. Bara tre dagar försenat...

Förresten, två av tre ongar somnade redan kl 19 utan att säga ett knyst. Det mina vänner, var inte igår.

Speljävulen i mig vaknade

Registrerade mig på MariaCasino, satte in 30 kr som de dubblade till 60 kr. Spelade lite videopoker och vips hade det blivit 300 kr. Roligt, men farligt...

Vad står det?

Där mellan "Hushållspapper" och "Morötter" alltså?

Maken läste på listan innan han åkte till affären och kom hem med det här:


Och nu är han lite sur för att jag skrattat åt det i en halvtimme. Kinkigt, om ni frågar mig.

Döden döden döden

Hå hå ja ja, det bubblar minsann upp en hel massa känslor när man konfronteras med döden hela dagarna. Gamla sorger jag trodde jag var klart med och nyare sorger som skjutits undan på grund av migränen. Och mitt i allt det ska jag försöka skriva ihop något som är bra och värdigt och läsvärt. Inte helt lätt.

Svar: 16

Fråga: Ja, vad är frågan?

Det är alltså en liten Jepardy-gissnings-lek. För att pigga upp mig. Eller något.

Ho ho?

Det verkar ungefär lika tomt här som i mitt huvud.