Jag äter en medicin (imurel) som kan ge en hel massa otrevliga biverkningar (finns att läsa om här>>> för den som är intresserad), bland annat nedsatt immunförsvar och ökad blödningsbenägenhet. När jag började med den blev jag informerad om att det var väldigt viktigt att ta prover, i början varje vecka, för att hålla koll på det här. Efter åtta veckor tog mina remisser till labb slut och när jag mejlade om nya svarade sköterskan att hon skulle skicka ut det. Inga remisser dök upp och jag mejlade igen. Fick då svaret att "en gång i månaden verkar vettigt" att ta prover, remisser skulle skickas ut. Jag väntar fortfarande på dom, men nu har jag tröttnat och kommer åka upp till sjukhuset och hämta remisser samtidigt som jag lämnar prover.
Det jag funderar över nu är vad som skulle hänt om jag inte legat på? Varför är det inte någon som är ansvarig (eller snarare, varför gör inte den sköterska som är imurelansvarig sitt jobb) och skickar ut remisser? Varför ska jag behöva påminna?
Jag undrar hur många som ramlar mellan stolarna...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Alldeles för många gör säkert det. Och så upptäcks det inte förrän de blivit sjuka av medicinerna... Det är märkligt att man alltid ska behöva jaga själv för att få saker att fungera.
Ja, det är verkligen märkligt. Förr har jag alltid tänkt att det är för att de har fullt upp med dom som är sjukare, men nu har jag börjat undra... (Innan jag började med imurelen fick jag nämligen en lång föreläsning om hur viktigt det är att hålla koll, speciellt på mig som har dåliga levervärden då och då.)
Det som faktiskt stör mig mest är att de liksom inte erkänner att de gjort fel, utan bara skriver att det blir bra med en gång i månaden. Trots att jag redan varit på dom om remisser en gång innan.
Jag tycker att det är bedrövligt. Det SKA skötas. Och det SKA göras av DEM. Man ska inte som patient behöva kräva sånt som bara ska fungera.
Det gör mig SÅ irriterad att vården inte fungerar. Tänk så mycket bättre det skulle kunna bli på så väldigt många sätt och ställen!
Bedrövligt, minst sagt. Jag tänker alltid på dom som är för sjuka för att orka själva och inte har någon som kan hjälpa dom. Eller dom som inte har kunskapen att hjälpa sig själva. Det är verkligen inte lika vård för alla när man måste kunna allt om sin diagnos för att få rätt hjälp.
Frågan är hur man kommer åt det? Var klagar man för att det ska bli bättre utan att man samtidigt riskerar att få stämpeln "gnällkärring" i alla journaler? Man måste ju tänka på sin framtida vård, känns det som...
Skicka en kommentar