Jag är inte så förtjust i att ringa folk jag inte känner i vanliga fall. Att ringa till en pappa och tala om att hans dotter mår jätte dåligt och säger att hon ska ställa sig framför tåget, ja det gör ju inte saken enklare. Men jag gjorde det, för jag var tvungen och det gick bra. Han visste ju att hon mådde dåligt, bara inte HUR dåligt, så han lyssnade och tog mig på allvar. (Kanske svårt att göra annat när en främmande kvinna ringer och gråter i telefon iofs...)
Nu har han kört henne till en kurator (jag hade ju tyckt att psykakuten hade varit bättre, jag som vet "allt"). Jag hoppas att det är en vettig människa som förstår att hon behöver mer hjälp och det nu på en gång. Jag hoppas också att hennes föräldrar tar upp kampen nu och inte ger sig för än hon släpper in dom. För mig lär hon inte prata med något mer...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Är så imponerad av dig Ponder som hjälper dessa flickor på ett så bra sätt!
Håller tummarna att hon får hjälp nu. Bra hjälp.
Du gjorde hellt rätt! Måtte kuratorn vara bra och en stor eloge till dig! Bra jobbat!
Förstår att det var otroligt svårt. Bra att han tog dig på allvar. Hoppas flickan får träffa en bra person och får den hjälp som hon verkligen behöver.
Du gjorde det enda rätta i detta läget!
Starkt!
Jobbig att vara vuxen i sådana läge, men som förälder hade jag varit dig evigt tacksam!
Kram Åsa
Skicka en kommentar