Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ponderingar - funderingar, fantasier och fabuleringar
Här skriver jag om vad jag vill, hur jag vill. För det mesta.
Häng på min utmaning och börja lämna blod, tillsammans kan vi rädda många liv! Själv är jag utdömd som blodgivare, men om jag värvar er kan jag bidra på det sättet.
5 kommentarer:
Ursch. Inte bra för dem eller för dig. Vet du varför de mår dåligt? Om föräldrarna ej är orsaken kanske det är dags att prata med dem?
Har flickorna självmordstankar behöver de vård.
För den ena tjejen är det en ätstörning som ger ångesten. I det andra fallet är det mer komplicerat, eller jag får inte riktigt grepp om vad det är som orsakar det hela. Hon säger att hon alltid mått dåligt och tyckt illa om sig själv...
Och ja, de behöver definitivt vård. Frågan är hur jag ska få dom dit?
Vet du var de finns?
Jag tänker att det kan vara lättare att ta emot hjälp om den är "färdigförpackad", dvs att "på onsdag kl 10 har jag bokat en tid till dig på ätstörningsenheten i XX. Där kommer du att möta NN som har erfarenhet av ätstörningsproblematik och som kan hjälpa dig på rätt sätt".
Ja, det vet jag. Problemet för hon med ätstörningar är att hon bor mitt ute i ingenstans, 25 mil från närmaste "hjälp" och det funkar inte innan hon berättat för sina föräldrar. (Vilket jag btw hoppas hon gör idag...)
För den andra är det fullt möjligt att boka en tid, men hon är inte där än, vill inte erkänna att hon har problem och behöver hjälp...
Jag tycker nog att föräldrarna bör få veta nu... Kan du erbjuda att vara med då de själva berättar att de mår dåligt?
Man undrar lite varför föräldrarna ej ser att barnet mår dåligt. Jag är inte tonårsförälder dock.
Skicka en kommentar