En av flickorna gjorde ett självmordsförsök i helgen. Hon skar sig själv med avsikt att döda. Och ÄNDÅ tar varken föräldrarna ELLER läkarna/psykologerna det på allvar. Eller snarare, dom säger att det är allvarligt, men att hon inte behöver läggas in (som hon själv vill för att hon inte orkar mer) eftersom dom bedömer att hon kommer överleva hemma.
Mamman har dessutom slutat prata med henne med orden "Jag orkar inte med dig när du är så här, du kan prata med mig när du skärpt dig". (Jag vet naturligtvis inte om det var exakt så hon sa, eftersom jag fått det återgivet till mig från flickan, men pappan har bekräftat att mamman inte orkar prata med flickan mer...) Jag förstår att det är otroligt jobbigt att ens barn är sjuk och att det kan vara svårt att acceptera, men exakt vad skulle mamman vinna på att vända henne ryggen?
Jag är rädd och orolig och har ingen aning om vad jag ska göra för att hålla henne vid liv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
NÄE!
Det är inte klokt! Tjejen skriker ju efter hjälp, när ska hon få det? En mamma får inte överge sitt barn på det viset även om det säkert är psykiskt mycket tungt för föräldrarna också! Men då måste de se till att ordna med avlasning!!!
S: Minst sagt...
Nikki: Eller hur?! Helt sjukt är det att ingen tar henne på allvar. Och jag hoppas verkligen hennes föräldrar vaknar upp snart och inser att dom riskerar att förlora henne (och nu pratar jag inte nödvändigtvis om självmord) om dom vänder henne ryggen till. Jag menar hur kommer flickan känna det när hon mår bättre igen när mamman vände henne ryggen när hon var som sjukast?
Hm. Jag tror att det här är så mycket mer komplicerat än vad det kan tyckas på ytan och kanske, kanske ska man inte döma mamman för hårt innan man gått ett par mil i _hennes_ skor?
Jag tycker, på fullt allvar, att pappan (om han är den som klarar flickan bäst) tar tösen till bup-akut och vägrar åka därifrån innan hon får hjälp. Det är inte meningen att allt detta ska landa på föräldrarna - de har ingen kunskap att hantera ett suicidalt barn!
Som förälder/anhörig måste man KRÄVA hjälp, när man inte får den serverad.
Blir så ledsen. Föräldrar, väx upp!
Usch vad ledsen jag blir när jag läser sånt här. Och ännu mer ledsen blir jag när jag av egen erfarenhet vet hur lite slutenvården kan göra utöver att fysiskt förhindra en patient att ta livet av sig. För många patienter är slutenvården mer ett slag i ansiktet än en hjälp på vägen. Samtidigt kan man ju förstås inte riskera patienternas liv, ett självmordsförsök borde per automatik leda till inläggning, det är åtminstone min åsikt.
Skicka en kommentar