Fick idag veta att en av mina kursare dog i lördags i cancer. Hon är död, borta, finns inte mer... Tankarna snurrar runt i huvudet, om hur orättvist livet kan vara när en så ung människa dör. Så mycket hon inte hunnit med, så mycket hon hade kvar att göra. Jag har blivit påmind om min egen dödlighet, att man är hyfsat ung är ingen garanti och jag måste försöka ta bättre vara på dagarna som går. (Något jag lovade mig själv när pappa dog, men som har visat sig vara åh så svårt ibland...)
Hon var sjuk i lite mindre än ett år, det var en riktigt agressiv cancer hon fick, en cancer som hon inte kunde besegra. Jävla skit cancer, unga människor ska inte behöva bli sjuka och dö. I onsdags var hon fortfarande så pigg att hon kunde ta emot besök, och på lördagskvällen fanns hon inte mer. Svårt att tänka sig att det kan gå så fort, men så är det ju med döden - här ena dagen, borta föralltid nästa.
Mina tankar går till hennes familj och vänner som lever mitt i den Stora Sorgen just nu, och jag minns allt för väl hur det var...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Livet är så orättvist.
:(
Tråkigt att behöva dö ung.
Jag är också dålig att ta vara på dagen.
Men man får ju en tankeställare nu.
Å så hemskt sånt är... Men är livet är ju inte rättvist alla gånger, tyvärr! Kram till dej iaf...
Tungt...
Fy f-n för cancer. Skickar stora kramen.
Visst är det hemskt. Jag har en bekant som fyllde 32 i förrgår. Förra veckan fick han besked om att han har cancer.....igen.... Han har besegrat den en gång för några år sedan och nu är det dags igen :( Så fruktansvärt....
Man får ju verkligen en tankeställare när sånt här händer....
Skicka en kommentar