Läser i tidningen om hela Facebook grejen - att folk helt plötsligt inser att information man lägger ut där faktiskt kan läsas av vem som helst, och att de som är ens "vänner" kan sprida saker och ting vidare, saker som man kanske inte vill att hela världen ska veta om. Att uppgifter man lägger ut där kan användas till både det ena och det andra. Folk som är anonyma på andra forum, använder samma nick på Facebook, fast tillsammans med en massa oanonym information. Hur tänker man då, undrar jag?
Jag har varit skeptiskt ända sen jag fick höra om Facebook - visst, det skulle vara roligt att få kontakt med en del gamla kompisar, men till vilket pris? För att någon ska kunna hitta mig, måste jag ju lägga ut information som avslöjar mycket mer om mig än vad jag vill. Okej, jag vet att det inte är särskilt svårt att leta rätt på mig om man bara vet några få enkla uppgifter, men jag försöker vara försiktig på internet - inte lämna ut namn, adress, födelsedagar och annat som gör mig lätthittad. Sen vet jag att det inte är helt säkert ändå - förr eller senare dyker det upp saker som jag, eller andra, skrivit som gör att någon kan lista ut vem jag är IRL. Jag har varit med om det förut, varit med om en otrevlig människa som skickade mejl och talade om att h*n minsann visste var jag bodde, vad mina barn hette osv. Jag valde att ligga lågt och ignorera, och männsikan försvann efter ett tag, men sen dess är jag försiktigt. Så ja, jag är glad att jag inte är en Facebookare! :)
fredag, november 02, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar