Underbart väder här - kanske sista helgen för den här sommaren. Jag vill till sommarstugan och sova över, men vi ska ju ha främmande, så det går inte.
Fy vad jag är anti och negativ just nu, haha!
fredag, augusti 26, 2011
Taskig planering
Maken är borta med jobbet. Åkte tidigt igår och kommer hem sent ikväll (vilket för min del innebär två lämningar och hämtningar på dagis, plus att ensam rodda med middag och läggning). Med sig hem har han dessutom en kompis som ska stanna hela helgen. Och för mig är det bara för mycket. När han har varit borta behöver jag allra helst få vara ensam hemma för att återhämta mig, men går inte det, åtminstone inga främmande i huset.
Jag vet att han får avstå från mycket på grund av hur jag mår och att han har väldigt svårt att säga nej till just den här kompisen. Samtidigt känns det inte som han överhuvudtaget förstår hur jag mår efter att han varit borta (trots att jag berättat det flera gånger), utan säger bara "Äsch, men han märks knappt när han är här". Och det kanske han inte gör, men allting blir annorlunda, och därmed jobbigt när man redan mår skit, med en utomstående i huset.
Lika bra att jag går och vilar nu, eftersom det inte blir så mycket av den varan förän på söndag kväll.
Jag vet att han får avstå från mycket på grund av hur jag mår och att han har väldigt svårt att säga nej till just den här kompisen. Samtidigt känns det inte som han överhuvudtaget förstår hur jag mår efter att han varit borta (trots att jag berättat det flera gånger), utan säger bara "Äsch, men han märks knappt när han är här". Och det kanske han inte gör, men allting blir annorlunda, och därmed jobbigt när man redan mår skit, med en utomstående i huset.
Lika bra att jag går och vilar nu, eftersom det inte blir så mycket av den varan förän på söndag kväll.
torsdag, augusti 25, 2011
Aaaarrrrrrggghhhh!!
På allvar, den där jävla administratören är nog den mest korkade och elakaste person jag någonsin träffat. Det har gått så långt att jag nästan är lite rädd för vad jag kommer göra när/om vi möts på jobbet någon gång... Oh, så skönt det vore att ge honom en rak höger, eller varför inte ett knä i skrevet?!
Ord som sårar
Jag och Dottern hade en diskussion härom dagen. Hon ville ha med sig en kompis hem efter skolan och jag förklarade för henne att som jag mår just nu går det helt enkelt inte. Hon blev arg (eller egentligen mest besviken, vilket jag så klart förstår) och tyckte jag var dum som bara hade migrän hela tiden. Jag svarade att jag inte kan rå för det, att det inte är mitt fel att jag mår så här. Dottern svarade:
- Men det är Lille H's fel.
Hur hon har lurat ut det vet jag inte, eftersom vi alltid är noga med att inte dra in honom när vi pratar om migränen och hur den började. Ont gjorde det i alla fall, att hon beskyllde min finaste Lille H för det här. Talade naturligtvis om för henne att det inte var hans fel, eller någon annans, utan något som bara hände och att ingen, inte ens läkarna vet varför det blev så här. Hoppas hon tog det till sig.
- Men det är Lille H's fel.
Hur hon har lurat ut det vet jag inte, eftersom vi alltid är noga med att inte dra in honom när vi pratar om migränen och hur den började. Ont gjorde det i alla fall, att hon beskyllde min finaste Lille H för det här. Talade naturligtvis om för henne att det inte var hans fel, eller någon annans, utan något som bara hände och att ingen, inte ens läkarna vet varför det blev så här. Hoppas hon tog det till sig.
Migränuppdatering
Okej, så jag fick ju ingen kontakt med Neuro i juni när jag behövde förlängd sjukskrivning och efter några turer fram och tillbaka bestämde min arbetsplats (förmodligen den nitiska men helt värdelöse administratören) att om jag inte tog semester för de där veckorna i juni skulle jag få ogiltig frånvara från jobbet... Alltså blåste jag 15 semesterdagar på att vara sjuk - verkligen jätte kul. I juli och halva augusti kunde jag vara föräldraledig eftersom Maken hade semester då (och alltså kunde ta hand om ongarna, eftersom jag inte fixar det själv någon längre tid...). Sen kom den 15:de och det var meningen att jag skulle börja jobba. Men eftersom jag inte fått någon hjälp alls med migränen fanns inte det på kartan. Blev tvungen att ringa våran husläkare och be honom hjälpa mig med sjukskrivning fram till att jag ska få träffa neurologen.
Frågan är nu vad FK säger om det här och hur dåligt det är att jag bröt sjukperioden..?
Jo, och så ska jag prova botox nästa vecka. Förhoppningsvis ger det någon effekt i alla fall.
En sak till: Jag har bestämt mig för att gå till psykologen som är knuten till sjukgymnastiken. Känner att jag behöver hjälp att sortera upp tankarna kring migränen och att bearbeta det faktum att jag är så mycket sämre igen.
Frågan är nu vad FK säger om det här och hur dåligt det är att jag bröt sjukperioden..?
Jo, och så ska jag prova botox nästa vecka. Förhoppningsvis ger det någon effekt i alla fall.
En sak till: Jag har bestämt mig för att gå till psykologen som är knuten till sjukgymnastiken. Känner att jag behöver hjälp att sortera upp tankarna kring migränen och att bearbeta det faktum att jag är så mycket sämre igen.
Någon sorts ofrivillig paus
Har varit lite mycket migrän och trasig dator för att blogga. Nu är i alla fall datorn utbytt (surfplattan i all ära, men ska man skriva lite längre texter är ett vanligt tangentbord att föredra!) så chansen finns att det kan bli lite mera skrivet nu.
söndag, juli 31, 2011
Dom måste skämta
Fick ett brev från sjukhuset i veckan, skickat med A-post, vilket brukar betyda att det är något som ska hända snart. Öppnar och ser att det är en tid till min "nya" neurolg. I september.
Nu ger jag upp, går privat till mammas kontakt och testar botox. Det är det eller gå under typ.
Nu ger jag upp, går privat till mammas kontakt och testar botox. Det är det eller gå under typ.
Published with Blogger-droid v1.6.7
lördag, juli 30, 2011
Inte normal
Den här veckan som vi spenderat med mina syskon har det liksom gått upp för mig att mitt liv inte är som alla andras. Det är inte normalt att inte orka med sina barn mer än en halvtimme åt gången, att behöva gå undan och vila minst en gång om dagen, att behöva sova ostört i minst åtta timmar per natt, att inte kunna utöva den enklaste fysiska aktivitet utan att få ont.
Inte normalt. Och jag gillar det inte.
Visst, jag har haft en kronisk sjukdom i över tio år, men jag har aldrig sett mig som sjuk, aldrig behövt göra avkall från livet (mer än kortare perioder under skoven), utan kunnat göra i princip allt jag velat göra. Nu är det inte så längre. Det är snarare tvärtom, att jag i princip inte kan göra något jag vill göra (i alla fall just nu) och det gör mig både ledsen och arg. Att jag sen inte får någon jävla hjälp alls från neurologen gör mig ursinnig, och hade jag bara orkat hade dom fått veta att dom lever.
Inte normalt. Och jag gillar det inte.
Visst, jag har haft en kronisk sjukdom i över tio år, men jag har aldrig sett mig som sjuk, aldrig behövt göra avkall från livet (mer än kortare perioder under skoven), utan kunnat göra i princip allt jag velat göra. Nu är det inte så längre. Det är snarare tvärtom, att jag i princip inte kan göra något jag vill göra (i alla fall just nu) och det gör mig både ledsen och arg. Att jag sen inte får någon jävla hjälp alls från neurologen gör mig ursinnig, och hade jag bara orkat hade dom fått veta att dom lever.
fredag, juli 15, 2011
Vad jag INTE behöver just nu
Helt plötsligt vänder sig alla emot mig. Professor, administratör, till och med nya prefekten, som inte ens känner mig (men han baserar väl sina känslor på vad dom andra två sagt). Dessutom vill min magtarmläkare inte förlänga sjukskrivningen, eftersom det är migränen som är jobbigast nu - fullt förståeligt - utan vill att neuro ska ta över. Då vore det ju käckt om jag kunde få fatt på en neurolog, eller kanske till och med träffa en... Fuck fuck fuck, vad jag inte orkar med sånt här krångel. Och allt för att jag ville bespara dom extra jobb.
Och det dummaste av allt är att jag känner ångestelefanten komma krypande... Det. Är. Inte. Värt. Det.
Okej. Djupa andetag. Fokusera. Gör upp någon slags plan. Både för att lösa det här och för framtiden.
Och det dummaste av allt är att jag känner ångestelefanten komma krypande... Det. Är. Inte. Värt. Det.
Okej. Djupa andetag. Fokusera. Gör upp någon slags plan. Både för att lösa det här och för framtiden.
torsdag, juli 14, 2011
Jävla antagning!
Så där många roliga kurser ville jag ju inte komma in på. Nu måste jag ju välja, igen. Gaaaahhh!!
tisdag, juli 12, 2011
Ibland undrar jag lite hur han tänker
... när han ställer sig och duschar, med dörren öppen och använder en duschtvål av det överparfymerade slaget och sen blir sur för att jag blir lite upprörd. Det är ju inte han som får migrän menar jag...
Nu även på twitter
Har funderat ett tag på om jag skulle ta och börja twittra på svenska också (har gjort det på engelska i ca en och en halv stund) och jo, så får det nog bli. Just nu funkar widgeten och mina tweets syns här till höger, men vem vet hur länge det håller?? Så iväg med er och följ mig, ni som twittrar alltså. Jag lovar att jag ska följa er tillbaka - min Timeline ser lite tråkig ut just nu.
Jo, och så har jag bestämt mig för att det inte ska vara något migrängnäll på Twitter. Får se hur länge det håller...
Jo, och så har jag bestämt mig för att det inte ska vara något migrängnäll på Twitter. Får se hur länge det håller...
Halvdöv
Inte jag, men Prinsen. Hörselprovet igår gick så dåligt att han blev skickad direkt till läkaren. Det visade sig att han hade vax i röret, vilket gjort att vätska samlats bakom trumhinnan igen (han har varit förkyld den senaste veckan). Nu blir det behandling med örondroppar (med antibiotika - fråga mig inte varför, då han inte hade några tecken på infektion...) och återbesök på tisdag då de ska försöka suga ut vaxet. Risken finns att röret följer med och då blir det ny operation om sex veckor. Vore ju skönt att slippa det...
Och så en dagis uppdatering
Har varit på utvecklingssamtal på dagis... förlåt FÖRSKOLAN, för båda killarna och jag säger bara HJÄLP och VARFÖR SÖKTE VI INTE OM BYTE?? Det är på väg utför och den nya föreståndaren är helt slut i huvudet. Kan inte skriva allt här, men det är något seriöst fel på människan. Inte minst det här att barnen absolut inte får säga DAGIS. Det har gått så långt att killarna rättar varandra här hemma. Samma sak vid matbordet. Gör dom något som inte är tillåtet vid bordet på dagis (de sitter båda vid föreståndarens bord), som att peta på maten med hjälp av fingret (Lille H), så säger Prinsen till med en gång.
När jag sen får höra att Lille H har reagerat ganska starkt på förändringarna på förskolan får jag ont i hjärtat. Vad hände med vårat underbara dagis med fantastisk personal? Nu känns det mer som en institution, där barnen ska uppföra sig och personalen inte trivs.
När jag sen får höra att Lille H har reagerat ganska starkt på förändringarna på förskolan får jag ont i hjärtat. Vad hände med vårat underbara dagis med fantastisk personal? Nu känns det mer som en institution, där barnen ska uppföra sig och personalen inte trivs.
Ingenting dag
Känner mig så där alldeles värdelös idag, liksom mer som en börda än något annat. Känns som att jag borde göra mer, orka mer, vara med mer än vad jag gör, som att det här livet som sjuk har pågått länge nog. (Och frågar man FK så har det garanterat det - jag skulle varit frisk och arbetsför för flera månader sen...) Dags att agera - frågan är bara hur och med vad?
måndag, juli 11, 2011
Någotslags barndilemma
Alltså, hur gör man när man verkligen gillar föräldrarna, men inte står ut med barnet? Vi har två barn i vår bekantskapskrets som jag inte klarar av. Båda är ganska små (3 och 4 år) så det är ju mycket möjligt att det ändrar sig, men som det är just nu klarar jag inte av dom. Båda två är riktigt uppkäftiga, säger alltid emot och lyssnar inte på vad jag och Maken säger. Det är mycket slåss med saker och du-får-inte-vara-med när någon av dom är här, plus att dom då gör tvärtemot vad vi ber dom om.
Och inte blir det mindre jobbigt av att föräldrarna är så trevliga och alltid ber om ursäkt för sina barn. Jag kan själv tänka mig hur jobbigt det måste vara för dom, att se vilka problem deras barn har att umgås i grupp. Och jag vill naturligtvis inte att dom här barnen ska bli utanför, men samtidigt känner jag att jag inte orkar med. Samtidigt får jag dåligt samvete för det, just för att jag ser hur dåligt föräldrarna mår av det här.
Och inte blir det mindre jobbigt av att föräldrarna är så trevliga och alltid ber om ursäkt för sina barn. Jag kan själv tänka mig hur jobbigt det måste vara för dom, att se vilka problem deras barn har att umgås i grupp. Och jag vill naturligtvis inte att dom här barnen ska bli utanför, men samtidigt känner jag att jag inte orkar med. Samtidigt får jag dåligt samvete för det, just för att jag ser hur dåligt föräldrarna mår av det här.
söndag, juli 10, 2011
Ett litet tips till mig själv
Published with Blogger-droid v1.6.4
fredag, juli 08, 2011
Smak av sommar
Varje sommar när vi åkte och hälsade på farmor var det första vi gjorde att klättra upp i hennes stora bigaråträd och äta så mycket vi orkade. Även efter att farmor dött och vi hade kvar hennes hus var det vår tradition, men också ett sätt att minnas henne.
När mina föräldrar köpte nytt hus kunde dom inte ha kvar farmors hus längre. Dom sålde det till grannen, som känt farmor väl. Det kändes bra. Ända till vi åkte förbi nästa sommar och såg att han huggit ner bigaråträdet. För det förlåter jag honom aldrig, hur småsint det än må tyckas.
Published with Blogger-droid v1.6.4
Sommar sent
Sommarhetta och jag virkar en mössa. Lika bra att börja i tid liksom. Dessutom har årets andra kull myggor kläckts och jag har fått ett bett i skinkvinkeln (dvs där skinka möter lår). Mycket irriterande.
Hade egentligen en hel massa bra saker att blogga om, men jag verkar ha blivit för trött för att få ihop något vettigt. Får hoppas att jag kommer ihåg dom i morgon.
Jo, och så har jag köpt en ny leksak: ZTE Light. Dvs en android surfplatta. Och så här långt är jag grymt nöjd, speciellt med tanke på att den bara kostade 1400 kronor.
Hade egentligen en hel massa bra saker att blogga om, men jag verkar ha blivit för trött för att få ihop något vettigt. Får hoppas att jag kommer ihåg dom i morgon.
Jo, och så har jag köpt en ny leksak: ZTE Light. Dvs en android surfplatta. Och så här långt är jag grymt nöjd, speciellt med tanke på att den bara kostade 1400 kronor.
Published with Blogger-droid v1.7.2
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
