Allvarligt samtal med chefen

Blev inkallad idag till herr Professorn och jag vet faktiskt inte riktigt om det var ett bra eller dåligt samtal. Summa sumarum är att jag har max två år på mig att bli färdig, i faktisk tid, för sen går han i pension. Och med min hälsa kan det ju bli svårt att arbeta effektivt i två år i sträck...

Starta eget

Ja, det är tydligen det jag ska göra. För att kunna frilansa. Men först måste jag kolla upp vad FK säger om saken...

Lite spännande och pirrigt känns det på samma gång. Och vuxet.

Mera illamående

Nej, vet ni, nu får det snart vara nog. Så här kan jag ju inte gå omkring och må hela förmiddagarna. Både illamående och migrän, det blir liksom för mycket. (Plus att just illamående är psykiskt knäckande...)

Samtidigt vore det väldigt synd att sätta ut Imurelet, eftersom det är min bästa chans till att slippa skov i tarmen.

Mina barns ben

De verkar ha ärvt mina dåliga ben, de stackarna. De har ofta ont i benen, speciellt de dagar de gått mycket. (Trots att de alltid har bra skor, kanske ska tilläggas.) Eller om de varit barbenta när det egentligen varit lite för kallt (som idag).

Just nu ligger två av tre och gråter för att de har ont i benen. Riskuddarna är värmda och pålagda - nu hoppas jag att det släpper snart.

Skit för mina dominanta pronnerande fötter!

Dålig dag

En sån där när jag bara skulle vilja dra täcket över huvudet och försvinna. Migrän. Illamående (av imurelen). Yrslig. Frussen.

Istället ska jag till jobbet. Jag känner att jag måste för att inte helt tappa sugen. Sen om jag tar mig dit och presterar något är en annan femma. Men jag ska i alla fall försöka.

Så funkar sjukvården, del 43

Jag äter en medicin (imurel) som kan ge en hel massa otrevliga biverkningar (finns att läsa om här>>> för den som är intresserad), bland annat nedsatt immunförsvar och ökad blödningsbenägenhet. När jag började med den blev jag informerad om att det var väldigt viktigt att ta prover, i början varje vecka, för att hålla koll på det här. Efter åtta veckor tog mina remisser till labb slut och när jag mejlade om nya svarade sköterskan att hon skulle skicka ut det. Inga remisser dök upp och jag mejlade igen. Fick då svaret att "en gång i månaden verkar vettigt" att ta prover, remisser skulle skickas ut. Jag väntar fortfarande på dom, men nu har jag tröttnat och kommer åka upp till sjukhuset och hämta remisser samtidigt som jag lämnar prover.

Det jag funderar över nu är vad som skulle hänt om jag inte legat på? Varför är det inte någon som är ansvarig (eller snarare, varför gör inte den sköterska som är imurelansvarig sitt jobb) och skickar ut remisser? Varför ska jag behöva påminna?

Jag undrar hur många som ramlar mellan stolarna...

Nyfiken läsare

Idag kom Dottern med mitt reportage och frågade vad det var för något. Det visade sig att hon hade läst det, eller i alla fall delar av det. Hon hade inte riktigt förstått vad det handlade om, som tur var och slutat efter ett par sidor. Innan hon kom till den delen som handlar om obduktionsavdelningen.

Måste komma ihåg att inte lämna sånt som inte hon bör läsa framme...

Beroende

Jag har ett sjukt behov av att köpa Magrethe-skålar. Helst i alla färger. Gärna också matchande redskap. Och det sjukaste av allt är att jag inte ens gillar att använda dom. Tycker det känns läskigt att röra i dom.

Hjälp mig! (Problemet är inte var jag ska göra av dom, jag älskar att ha dom och titta på dom, utan att jag måste sluta köpa fler...)

Bilden är lånad från inreda.com, riktigt så här illa är det inte här... än.

Hur man provocerar fram ett migränanfall

Om ni någon gång gått omkring med en migrän som inte riktigt vill dra igång, vet ni hur irriterande det är. Själv har jag gått med ett sånt hela veckan. Ingenting fungerar som det ska i huvudet, allt är jobbigt - att försöka tänka, läsa, prata, höra ljud.

Igår fick jag nog. Tog på mig löparskorna (på min trasiga tå) och sprang så fort jag orkade i 10 minuter. Sen fick jag migrän. På riktigt. Nu är jag tillbaka på min vanliga nivå av migränkänningar. Och det kan jag leva med.

Vilse

Apropå promenaden så gick jag vilse. Eller inte vilse, men fel och kom ut ur skogen någonstans helt bort i tok. Fick vända och gå tillbaka vilket resulterade i en 1.5-timmes promenad istället för 40 minuter. Men spännande var det!


Så här såg det ut där jag kom ut ur skogen. Inte alls vad jag hade väntat mig...

Olycka

Det händer så himla mycket skit runt omkring och jag blir bara så ledsen för att livet kan vara så jävligt ibland. Och det får mig att inse att jag är väldigt lyckligt lottad som har "allt". Det kan vara bra att påminna sig själv om det en sådan här dag, när ungarna håller på att göra mig vansinnig med sitt evinnerliga bråkande...

Slö

Nu har jag suttit framför datorn hela förmiddagen. Och inte gjort någon nytta alls.

Nu: lite lunch. Sen: sätta fart. Deal?

Så onödigt

Att sparka på dammsugaren i går. Det syns inte så mycket, men jag kan inte gå som en normal människa. Att en lilltå kan påverka så mycket...

Och tänk att något som ser så lite ut kan göra så ont. Känner mig inte direkt som en tuffing!

Vilken skillnad!

Oj, vad pigg jag är på morgnarna sen jag slutade med Sarotenet. Från att ha fått kämpa mig upp varje dag till att liksom bara kliva upp ur sängen och börja dagen. Härligt.

Experimenterar

Har satt ut båda mina migränmediciner nu. Utan Sandomigrinet märkte jag ingen skillnad alls (var över en månad sen jag slutade med den tror jag). Igår slutade jag med Saroten. Idag har jag haft migrän precis hela dagen, av den värsta sorten.

Även om jag vet att det kan vara ett sammanträffande (vädret har inte varit det bästa för huvudet idag, riktigt tryckande) så känns det ju alltid lite trist när det blir så här. Nåväl, vi får se vad som händer fram över. Är ju dumt att äta mediciner som inte gör någon skillnad menar jag.

Vad tycker ni om det här?

GoGirl - en mojäng som gör att vi kvinnor kan stå upp och kissa.

Så här beskriver en återförsäljare den:
GoGirl är manicken som gör att tjejer utan krångel kan stå och kissa. GoGirl löser problemen på vandringen, konserten, resan eller på en sån där sunkig offentlig toalett. Den är liten, diskret och kan användas om och om igen, det är bara att tvätta med tvål och vatten och låta torka.

Vad tror ni, blir det en succé?? Själv känner jag mig lite... obekväm med tanken, men det kanske är jätte bra om man väl provar...

Lite låg

Känner mig inte alls i form psykiskt idag. Antar att jag kommer få ett migränanfall i morgon. Eller är det redan dags för mens igen? Inte blir det bättre av att jag är ensam med barnen till efter middagen eftersom Maken är på kurs den här veckan. Första dagen idag och jag håller knappt ihop. Det känns inte kul att inte orka med, inte kul när det blir så tydligt att jag inte riktigt håller ihop.

Ska försöka gå en rask promenad och se om det piggar upp mig lite.

Borde åka till jobbet

Men det känns liksom inte direkt lockande eftersom jag inte vet vad jag ska göra där. Herr Professorn sitter fortfarande och ruvar på mina artiklar och jag vill inte börja med något nytt innan det där är avslutat.

Äh, lika bra att ta tjuren vid hornen och ge sig iväg.

Väntar på att telefonen ska ringa

Finns det något värre än att sitta och vänta på att bli uppringd? Nu är det inte ens något jobbigt eller viktigt samtal, som en teletid med läkaren, men jag sitter ändå som på nålar. Kom igen, ring nu då!

Jag kan slå vad om att det inte är ofta någon längtar efter att en begravningsentreprenör ska ringa upp...

Men det är ju det jag har sagt!

I dagens DN* skriver de om en forskningsstudie i USA som visar att beroende på vilken gentyp man har så fungerar olika dieter för att gå ner i vikt. Det finns alltså ingen universal-diet som funkar på alla. Vilket är vad jag länge hävdat!

Och nu finns det även ett företag i USA som för 150 USD kan ta reda på vilken gentyp du är och dessutom ge dig tips och råd på vilken mat och träning som passar. Nu kollar de så klart bara på ett fåtal gener och de vill tjäna pengar, men idéen är lite cool tycker jag.

* Hittar tyvärr inte artikeln på nätet än.