Idag när jag hämtade på dagis tog Prinsens fröken mig åt sidan. Det visade sig att två av de största pojkarna (både fysiskt och i år) har varit på och knuffat och slagit Prinsen vid flera tillfällen. Och Prinsen han säger inte ifrån, för han vill så väldigt gärna vara kompis med de här killarna, vill så gärna vara med. Det gör ju honom till ett tacksamt offer, plus att han ju inte har några fysiska möjligheter att sätta sig upp mot de stora killarna som väger nästan dubbelt så mycket som honom.
Åh, vad det gör ont i hjärtat att höra att min lilla fina kille blir behandlad så. Att han inte får vara med är ju en sak, men att de ger sig på honom fysiskt... Det här förklarar ju också varför han varit lite tjorvig här hemma den sista tiden - någonstans måste de ju komma ut.
Nå väl, fröknarna tar verkligen det här på allvar, och de punktmarkerar de stora killarna så gott det går. Dessutom pratar de med barnen om hur man är en bra kompis och att man absolut inte slåss. Om de pratat med de stora killarnas föräldrar vet jag inte, men det hoppas jag dom gör. Hade rollerna varit ombytta hade jag definitivt velat veta. Får hoppas att det lugnar sig och att Prinsen slipper mer knuffar och slag.
torsdag, oktober 08, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Usch det gör ont i mitt hjärta också och jag är inte ens mamma än.
Usch :(
Ååh, det där är min skräck. Åt båda hållen. Kram till Prinsen!
Åh, fyyy vad jobbigt =/ Stackars lille Prinsen.
OJojoj, så jobbigt... Men vilka bra fröknar!!
Va bra att de tar tag i det i alla fall.
Stackarn, jag hoppas att det upphör omedelbums!!
Kram!
Gör ont i mitt hjärta också så jag kan tänka mig hur ni känner det. Hoppas verkligen att det stoppar NU. Vad säger egentligen föräldrarna till de där busarna?
Nä, vad jobbigt!! Sånt där kan vara så svårt att handskas med.. Albin har en jämngammal kompis på dagis som är väldigt duktig på att bestämma, ta vad han vill ha och slåss. (Albin är också lite rädd av sig och vågar inte säga ifrån.)
Fröknarna vet såklart om detta och har alltid en personal i närheten av honom för att "skydda" de andra barnen.
Hoppas Prinsen blir lämnad ifred nu!! Kram.
Nää vad ledsen jag blir, fy vad ledsamt!
Har du pratat med honom själv, säger han nåt eller?
Anledningen till att jag frågar är att L säger hemma att hon inte får vara med, och när jag pratat med dagis så säger de att det inte är så...och som slutord att L själv minsann hade fått andra barn att gråta...
Nu får det styra upp det här med Prinsen så han mår bra igen!
Stor kram Åsa
Ps räkna ner en påse blod till skulden :-)
Tack allihop. Håller med om att fröknarna är bra som tar tag i det här ordentligt. Prinsen själv har inte sagt något, inte för än de börjat pratat om de på dagis. Då har han sagt att "X och Y knuffat mig och det får man inte för då är man ingen bra kompis". Däremot har han börjat slå och knuffa på lille H, något han inte gjort förut, inte på det viset i alla fall. Någonstans måste det komma ut...
Det enda som gjorde mig lite ledsen när jag pratade med Prinsens fröken var att hon liksom såg det som en dålig egenskap att han var så snäll. Visst är det dumt att inte säga ifrån, men det är ju de andra barnen som gör något fel, inte Prinsen, om ni förstår hur jag tänker?
Ja eller hur, men det blir sådan klassiskt försvar, där de problematiserar den drabbade, Prinsen.
Jag önskar ibland att vi bara kunde fokusera på de som är dumma, de är de som ska förändra sig!
Som när jag sa att L var ledsen för hon intge fick vara med , då fick jag höra att L också hade gjort barn ledsna...
OK, men det kan jag ju inte göra så mycket åt när det sker på dagis!
Jaja hoppas på snabb bättring och säg det du sa nu till dagis, tid för perspektivskifte!
Kram åsa
Skicka en kommentar