Idag har jag och lille H varit ensamma hemma på förmiddagen. Bara han och jag, med tid för varandra. Vi åt mellanmål och lunch, var ute och åkte pulka, kramades och busade. Mysigt och välbehövligt.
Och tänk, så lätt det var och vad bra jag klarade av det. Sen kom de andra hem och på en gång blev det jobbigt. Tror inte jag behöver skriva hur mycket jag avskyr att det är så?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag fattar att du hatar det! :0(
Skicka en kommentar