I morgon - verkligheten

Det är visst skola för mig i morgon, något jag helt lyckats förtränga. Kan inte säga att jag är laddad, eller ens sugen. Hade behövt några dagar hemma, ensam, för att komma i fas med mig själv. Antar att det känns lättare när jag väl tagit mig dit. Så brukar det ju vara - ju mer motstånd, desto bättre när man väl kommer dit.

Fast jag har börjat fundera lite på om det är så smart att göra sin största hobby till sitt jobb? Någon gång slutar det ju vara roligt, till exempel nu, och det kan ju kännas lite synd. Fast om jag tänker efter lite är det ju inte själva skrivandet jag är less på, utan allt runt omkring det. Det är väl bara att bita ihop och ta sig igenom teorin för att kunna ge sig det roliga, praktiska arbetet.