Det är jag. Och det är fan inte bra någonstans.
Aldrig kommer hon tillbaka och det kommer dröja många, många år innan en ny vovve flyttar in.
Människa utan hund, det är alltså vad jag måste lära mig vara.
lördag, januari 02, 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Gumman! Klart att allt känns konstigt, ovant och sorgligt just nu.
Kram!
Kramar om. Hårt.
Stor kram. I know the feeling. Pain. Jag vet. Största av kramar!
Läste precis vad som hänt er älskade vovva. Stor KRAM!!! Förstår att allt känns tungt just nu.
Skicka en kommentar