Trots intensiv behandling mår jag betydligt sämre idag. Kanske är det biverkningar eller så är det, som min kloka vän -sl- sa, att jag tillåter mig själv att känna efter nu. Vilket som hoppas jag det blir en bättre dag i morgon.
Armarna börjar se lite lätt knarkiga ut, men det är smällar man får ta antar jag...

Jag får fortfarande lite lätt ångest av att ligga på sjukhusbritsarna, men tack vare de underbara syrrorna har det gått över förväntan.

Jag vill inte ens veta vad de använder de här sakerna till...
4 kommentarer:
Fy sjutton, en till som blir rädd bara av att se ett sånt rum...
Har du märkt någon skillnad än, jag har ju inte hunit kolla din blogg på några veckor och nu allt detta!
Ta hand om dig vännen!
Kram Åsa
Hoppas det snart vänder och du börjar känna dig bättre istället!
Du gör det så bra! Heja dig!
Bara du blir bättre, det håller vi tummarna för!
Skicka en kommentar