Jag fixar inte tre huliganer och ett kortison-söndrigt psyke. Jag vill fly, bara öppna dörren och springa iväg. Var spelar ingen roll, bara jag slipper kaoset här hemma.
Barn vill ha närhet, ömhet och kärlek. Själv vill jag bara vara ensam, i tystnad och vila min dödströtta kropp.
Ännu en olöslig ekvation.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Önskar jag kunde hjälpa dig på något sätt! Jag är inte det minsta sjukmen orkar ibland ändå inte med tre skrikande halsar ibland (och då är en av dem ändå i en resonabel ålder och förstår vad tex "vänta lite" eller "kan du vara snäll och prata istället för att skrika" betyder). *kramar om*
Jag förstår inte hur du har det för jag har inte varit igenom det där och det är jag givetvis tacksam för. Men jag tänker på dig och hoppas innerligt att du snart ska vara bra igen. Vad beror allt detta du råkat ut för på? Du kommer väl att bli frisk igen, eller? Hur lång tid kommer det att ta innan du är frisk?
Mina tankar är hos dig och din familj!
Kram
Nikki
Mamabloggen: Tack, det värmer att veta att du finns här och tänker på mig. Kram!
Nikki: Det är min kroniska tarmsjukdom som spökar, fast på ett nytt sätt. Vad som händer och hur det blir vet jag inte, men för det mesta brukar det ge sig med en hög dos kortison. Hur länge det tar vet jag inte, speciellt inte som jag mår sämre nu, med alla mediciner... är ju liksom inte så lätt att avgöra hur jag egentligen mår då. Så svaret är att helt frisk blir jag aldrig, men det här akuta tillståndet kommer gå över på några veckor hoppas jag.
Tack för din omtanke och snälla ord!
Kram!
Usch för kroniska tarmsjukdomar! Har en kompis som har Croons och det är inget vidare periodvis. Han är oerhört känslig för stress och det blir inflammationer i tarmen. Han får också kortison om jag inte minns fel.
Hoppas i alla fall att det akuta snart går över så du hittar mark under fötterna igen!
Kram
Nikki
Skicka en kommentar