Popping pills

00 - Alvedon
06 - Alvedon
09 - Prednisolon och Propranolol
10 - Kalcipos
12 - Alvedon
13 - Pentasa
17 - Pentasa
18 - Alvedon
21 - Diflucan, Kalcipos och Pentasa
22 - Behepan, Folacin och Propranolol

Vid behov: Citodon, Diclofenak, Imigran, Losec och Questran Loc

Många piller blir det per dag...

Vad ska jag skriva idag?

Migrän idag med, men jag klarade mig på bara en citodon i allafall. Värmen har verkligen inte gjort något bättre, och det är skönt med regn och svalka nu på kvällen. I morgon hoppas jag få kontakt med någon läkare, för så här kan det inte fortsätta...

Telefonsamtal med mamma

- Hur mår du idag?
- Som vanligt, huvudvärk...
- Har du varit ute något idag då?
- Nej (lite irriterat), jag har migrän, det är för ljust för mig ute har jag ju sagt.
- Ja, men det är viktigt att gå ut i allafall en liten stund varje dag. Kan du inte gå ut på kvällen när det blivit mörkt? Eller orkar du inte det?
- När det har blivit mörkt då sover jag, och innan dess ammar jag... (känner mig som Dagens Eko)
...
- Jag tror inte jag kan komma och hjälpa till med barnen i helgen... E (syster) ska jobba i G-berg på lördag och jag lovade visst att åka med dit och jobba jag med. Jag skulle i och för sig kunna komma idag (fredag) om du vill?
- Nja, idag är det lugnt, barnen är ju på dagis...
- Ja just det... Jag kanske skulle kunna komma en liten stund på söndag, fast jag skulle behöva jobba i trädgården då, eftersom jag är borta hela lördagen.
- Okej (med en suck), då är det nog bäst att du tar hand om trädgården då.
- Ja, det är ju en del att göra där så här års.

Förstår hon inte hur jobbigt det är när hon tjatar om att jag MÅSTE gå ut hela tiden? Hur absolut värdelöst det är att erbjuda sin hjälp utan att egentligen göra det? Och hur det känns för mig när hennes trädgård är viktigare än mig?

Tralala, jag är hög idag

Vaknade med en hejdundrande migränspik i morse, och då har man ju liksom försuttit chansen att imigranen ska fungera fullt ut, eller man har väl liksom inte fått chansen för att man sov, eller nått... Hur som, för att klara av dagen var jag tvungen att ta imigran, citodon och diklofenak, så nu är jag lagom lullig skulle man kunna säga. Synd bara att huvudvärken inte förvinner helt, trots alla medikamenter. Skickar en tanke till min lever igen, och lillTjyven, som får i sig alldeles för mycket skit just nu.

A perfect meal

Underbart väder ute och hela kvarterat doftar av grillat. Utemöblerna är framtagna, och dynorna med. På bordet står grillad kalkon i smarrig marinad, hemgjord BBQ-sås, grillade potatisar på spett med olja och havssalt, en stor blandad sallad och till det ett gott glas röd vin.

I wish.

Här blev det kokt korv med bröd och ett glas vatten till, inne vid köksbordet. Hurra.

Trött

Har egentligen inte så mycket att skriva idag, mer än att jag är trött ända in i själen. Kanske blir det en bättre dag i morgon, fast jag vet inte riktigt hur eller vad som skulle kunna pigga upp just nu?

Varför får jag dåligt samvete?

Varenda gång jag är tvungen att lämna över lillTjyven till maken när han redan har hand om de båda andra så får jag dåligt samvete. Jag vet ju att Prinsen är typ överallt hela tiden, och att man behöver ha minst en arm ledig för att kunna avvärja de värsta katastroferna. Med en Tjyv i famnen är det (nog) inte lätt att hinna med, tänker jag.

Sen blir jag lite irriterad på mig själv; var kommer de här tankarna ifrån? Om min förlossning hade avslutats normalt då hade jag varit ensam hemma med alla tre barnen nu, åtminstonne några timmar om dagen, vilka också hade innefattat dagishämtning. Visst, det hade säkert varit jobbigt, men jag hade klarat det... och det gör ju maken med, det är inte det som är problemet, utan snarare att jag känner att jag inte gör tillräckligt. Tror jag...

Värdelös(t)

Det sammanfattar ganska bra hur situationen känns och hur jag känner mig.

Kan inte ens sätta på en tvättmaskin eller riva en morot utan att må piss - OCH JAG HAR INTE TÅLAMOD TILL DET HÄR LÄNGRE!!!

Nehej, det gick inte...

Försökte mig på att dra ner på dosen smärtstillande natten som var och idag på förmiddagen, men det resulterade i att jag fick en migränspik och var tvungen att ta till de tunga grejjorna. Stackars min lever, den är väl snart helt slut som blivit utsatt för mer eller mindre starka smärtmediciner i snart en månad (för att inte tala om alla andra piller jag stoppar i mig...).

Världen är liten

Min mamma går och klipper sig i den här stan, vilket hon gjort i 35 år, trots att hon inte bott här på över 30 år... (Hon åker alltså 8 mil ToR för att klippa sig en gång i månaden! :D) Klipper man sig hos samma hårfrissa i så många år lär man onekligen känna varandra rätt bra, och pratar om det mesta som händer i livet. Nu ringde mamma dit för att beställa en klipptid och berättade samtidigt att jag hade fått barn igen (jag har naturligtvis också klippt mig där ett flertal gånger i mitt liv) men sa ingenting om vad som hänt efter själva förlossningen med blödningen och det. Frissan berättar då att hon haft en barnmorska där häromdagen, och att hon var lite tagen eftersom hon hade haft tre stora blödningar efter förlossningar på en vecka, varav den sista var riktigt stor och farlig... Det var alltså mig hon pratade om, fast det visste ju inte hårfrissan bara mamma, och barnmorskan var alltså en av "mina" barnmorskor, som kom in efter Tjyven var ute och jag inte slutade blöda. Jag kan inte vara säker på vem utav dom det var, men det spelar egentligen inte så stor roll. Det viktiga är att det som hände satte spår i människorna runt omkring mig, människor som jag alltid kommer minnas med värme för att de tog så bra hand om mig. Så fort jag orkar ska jag mejla till förlossningen och boka en tid med dom som var med, bara för att tacka dom för allt* de gjorde den där dagen.

* Något jag aldrig glömmer är hur en BM värmde de kalla blodpåsarna innanför sina egna kläder, på magen, innan de gav dom till mig, bara för att jag frös så mycket.

Hurra!

Idag kom mina nya solglasögon (slipade till min styrka; de gamla försvann i kräksdimman på väg hem från Italien i höstas) så nu kanske kanske jag kan gå ut utan att få jätte huvudvärk. Väntar på lite moln så jag kan gå ut och testa, återkommer med rapport!

Det funkar inte att gå ut med solglasögon och keps, inte mitt på dagen i allafall. På eftermiddagen, när det blivit skugga på vår framsida, då kan jag sitta ute en liten stund utan att huvudet exploderar.

Idag gick det bättre

Jag orkade inte ringa ett samtal till igår, eftersom det första gick så dåligt, det fick vänta till idag istället. Idag fick jag tag i "rätt" BM, eller hur jag ska skriva - en som brydde sig och lyssnade på mig i allafall. Hon jagade rätt på läkarens schema och konstaterade att han hade nattjour den här veckan och är forskningsledig nästa (vilket förklarar varför jag inte fick en tid hos honom). Hon lovade dock att mejla honom idag och be honom ringa mig vid tillfälle. Om han inte svarar under veckan så ringer hon honom på måndag (när han finns i huset dagtid). Hon avslutade med att säga att han brukar vara snabb att svara på mejl och mån om sina patienter, vilket stämmer överrens med min bild av honom.

Frågade även om mina envisa inre suturer som inte vill lossna, och det är bara att komma upp och ta bort dom vid tillfälle. Tror dock jag väntar några dagar till och ser ifall de vill ge sig av sig själv, eftersom det fortfarande känns jobbigt att förflytta sig p g a huvudvärken.

På det hela taget känns allt mycket bättre idag.

Sol ute, sol inne?

Så brukar man ju säga, men här inne är det då ingen sol alls idag, trots att den strålar som fan där ute. Vill inget annat än att gå ut i trädgården och njuta lite av värmen, leka lite med Prinsen, kanske t o m rensa lite i rabatterna, men det är bara att glömma. Min migrän gör att jag inte ens pallar att gå till brevlådan med solglasögon och keps på mig (rör sig om 20 meter ToR), och jag tror att grannarna skulle börja undra ifall jag gick ut med en svart sopsäck över huvudet...

Jahapp...

Ringde till avdelningen där jag låg inlagd idag för jag ville prata med "min" läkare och dessutom få reda på om mina suturer behövs tas bort eller om de försvinner av sig själv. Det var en barnmorska jag inte träffat som svarade och hon var inte det minsta hjälpsam utan var mer mån om att bli av med mig så fort som möjligt kändes det som. Vad jag än sa hänvisade hon bara till Specialistmödrarvården; det hjälpte inte alls att jag sa att jag blivit tillsagd att jag skulle ringa till avdelningen så fort jag hade några frågor eller funderingar. Känner mig så trött och besviken nu, men det är bara att bita ihop och ladda om för att ringa till Specen kl 13, där ingen vet vem jag är och jag måste förklara allt igen.

Fan, jag kanske inte skulle åkt hem för än huvudvärken var borta? Fast då hade jag väl blivit tokig av rastlöshet och hemlängtan.

Jo då, jag njuter lite också

Tänk vilken tur att just vi fick en sån underbar bebis, igen. :)

Lugn dag igår

Storfisen var på kalas och ute och lekte hela dagen, lillfisen var med extra-mormorn och matade änder och lekte i lekpark. Jag var så trött så trött, men kunde vila en hel del tack vare att fisarna var ute ur huset.

Alldeles ensam hemma

Maken och bebisen har åkt till BVC för "obligatorisk" vägning, och kvar är jag, alldeles ensam. I vanliga fall njuter jag av de här stunderna, längtar till dom, men nu känns det inte bra; jag avskyr att vara ifrån min lille Tjyv (har redan fått tillräckligt av den varan under hans korta liv). Tröstar mig med några Singollakakor, men det hjälper föga. Kanske borde vila lite, innan de är tillbaka och det är dax att amma igen?

BVC-tanten lät förresten som att hon tyckte att jag var dum i huvudet som inte skulle följa med och väga... Gissar att hon inte läst journalen och vet vad som hänt, och jag orkar fan inte förklara för en tillfällig tanta (den riktiga var ledig idag, men ändå var vi tvugna att komma och väga idag. Varför kan man undra?).

Bokbekännelser

Hittade den här utmaningen hos J:

1. Vilken bok läste du senast?
> Håller på med En helt annan historia av Håkan Nesser just nu. Innan dess läste jag Coming Home av Rosamunde Pilcher.

2. Vilken bok ska du börja på härnäst?
> Ingen aning. Har ingen på lut och tvivlar på att jag orkar köpa någon ny just nu så det blir nog någon gammal favorit ur bokhyllan.

3. Är det övervägande manliga eller kvinnliga författare i din bokhylla?
> Ganska jämt tror jag, liten övervikt på manliga, speciellt om man räknar in fakta- och kursböcker.

4. När du läser en bok, räknar du ner hur många sidor som är kvar, eller tänker "nu har jag kommit en fjärdedel", "en tredjedel", "hurra! hälften!" osv?
> Nej, jag brukar inte tänkta så mycket på det, förutom om det är en väldigt bra bok. Då kan jag känna lite vemod när jag börjar närma mig slutet, vill inte att den ska ta slut.

5.Hur väljer du vilka böcker du vill läsa?
> Jag är ganska mycket allätare; jag läser det jag kommer över typ. Rekomendationer från andra är ganska vanligt, det som råkar vara på rea eller som kommit ut på pocket (tycker inbundna böcker är så knöligt att läsa).

6. När blir en bok för lång?
> När den är dåligt skriven. Det är alltså inte antalet sidor som spelar roll, utan innehållet.

7. Läser du lika gärna på engelska (om det är originalspråket) som på svenska?
> Jag läser uteslutande på originalspråket om jag kan det, tycker ofta att det försvinner så mycket i översättningarna.

8. Vilken bok kände du senast att du var tvungen att försöka övertala ALLA dina vänner att läsa?
> Jag är inte den som övertalar folk om någonting, men om någon frågar kan man ju alltid tipsa. ;) Vad jag tipsar om beror på vem som frågar, vilken genre de gillar o s v, men Douglas Coupland (Girlfriend in a coma), Terry Pratchett (Discworld-serien), Robin Hobb (Assasins-serien), Anne Rice och John Irwing är några exempel på författare jag gillar.

9. Kan du lämna en bok som du tycker är tråkig? Isåfall, när ger du upp?
> Nej, det kan jag inte. Maken skrattar alltid åt mig när jag sitter och suckar och plågar mig igenom en dålig bok, men jag kan inte sluta - tänk om den blir bra mot slutet?? ;)

10. Vilken genre är överrepresenterad i din bokhylla, och vilken finns inte alls?
> Som sagt ganska spridda skurar, men en hel del fantasy finns det (skönt att koppla av med när man suttit och läst tunga kursböcker i veckor) och inte en enda Harlekinpocket! :D

Husarrest

Ja, så börjar det faktiskt kännas, som att jag är fånge i mitt eget hem. Har inte varit utanför dörren på en hel vecka (eller jo, jag har stuckit ut näsan, men det är alldeles för ljust för min migrän ute), och innan dess var jag ju inspärrad på sjukhuset i elva dagar. Värst är det de korta stunder när maken är borta, då kan jag nästan få lite panik när jag tänker på att jag, vuxna människan, faktiskt inte kan ta mig någonstans. Även om jag mått dåligt under graviditeten kunde jag ändå ta cykeln till affären, eller bussen ner på stan, men inte ens det klarar jag nu.

Jag är alldeles för otålig för att vara sjuk så här länge.

Idag migrän

Nehej, det gick inte... I morse vaknade jag med aura (skithäftiga blixtar framför ögonen, synd bara att det är så svårt att se vad man gör ;) och kände den där riktiga smärtan komma krypande. Stod i valet och kvalet ifall jag skulle ta en Citodon eller en Imigran, men valde den senare eftersom det var så tydliga migränsymptom. Nu mår jag ganska dåligt av den, men aurorna har i allafall gett med sig och smärtan har krypit tillbaka till sin normala, uthärdliga nivå.

Every day another battle...