Telefonsamtal med mamma

- Hur mår du idag?
- Som vanligt, huvudvärk...
- Har du varit ute något idag då?
- Nej (lite irriterat), jag har migrän, det är för ljust för mig ute har jag ju sagt.
- Ja, men det är viktigt att gå ut i allafall en liten stund varje dag. Kan du inte gå ut på kvällen när det blivit mörkt? Eller orkar du inte det?
- När det har blivit mörkt då sover jag, och innan dess ammar jag... (känner mig som Dagens Eko)
...
- Jag tror inte jag kan komma och hjälpa till med barnen i helgen... E (syster) ska jobba i G-berg på lördag och jag lovade visst att åka med dit och jobba jag med. Jag skulle i och för sig kunna komma idag (fredag) om du vill?
- Nja, idag är det lugnt, barnen är ju på dagis...
- Ja just det... Jag kanske skulle kunna komma en liten stund på söndag, fast jag skulle behöva jobba i trädgården då, eftersom jag är borta hela lördagen.
- Okej (med en suck), då är det nog bäst att du tar hand om trädgården då.
- Ja, det är ju en del att göra där så här års.

Förstår hon inte hur jobbigt det är när hon tjatar om att jag MÅSTE gå ut hela tiden? Hur absolut värdelöst det är att erbjuda sin hjälp utan att egentligen göra det? Och hur det känns för mig när hennes trädgård är viktigare än mig?