Har varit och träffat sjukgymnasten idag (samma som jag träffade när jag låg inlagd, vilket är bra för jag gillar henne). Fick både nålar i pannan och avslappningsmassage (såååå skönt, varför kan man inte ha en egen massör här hemma?), plus lite övningar att göra för att försöka slappna av ytterligare. Efteråt kände jag mig trött, hyfsat avslappnad och huvudvärken hade liksom ändrat karaktär. Kanske är det här precis vad jag behöver?
Sen att det var lite jobbigt att vara tillbaka på avdelningen och ligga i ett vårdrum där igen är en anna femma. När sjukgymnasten lämnade mig en stund efter massagen hade jag väääldigt svårt att slappna av; låg bara och lyssnade på de välbekanta ljuden runt omkring och väntade mig nästan att någon skulle komma in med mediciner eller för att sticka mig. Kändes skönt att få resa sig upp och bara knalla där ifrån sen. Var också lite konstigt att vissa av de som jobbar där, sådana som jag tyckte jag fått så bra kontakt med och pratat mycket med inte ens kände igen mig känns lite konstigt. För mig var dom ju liksom livräddare när jag mådde dåligt och inte kunde ta hand om lillTjyven, och jag kommer aldrig glömma dom, men för dom var jag ju bara en patient.
torsdag, maj 29, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det låter skönt, bra att du kände skillnad direkt också, hoppas det håller i sig. Skönt att du fick en person du känner till och gillar.
Kram
Hur ofta får du komma till sjukgymnasten? Kanske är det så att du behöver en riktig intensivperiod med sjukgymnastik och massage för att bryta den här onda cirkeln?
Skicka en kommentar