Bra läkarbesök

Först och främst: Jag är så glad att jag fått en så bra och engagerad läkare, som jag kan prata och diskutera med på ett bra sätt. När han fick höra hur jag mådde kastade han sig på telefonen för att jaga rätt på neurologen, medan jag fick ligga och vila i ett annat rum (det här var ju första gången jag var ur huset på två veckor och det var rätt så jobbigt). Tillsammans med neurologen kom han sen fram till en behandlingsplan (som jag också fick vara delaktig i) som går ut på att fortsätta med betablockarna (propranololen) samtidigt som vi går in med en hästkur kortison i fem dagar. (Vilken tur att jag just lyckats trappa ner kortisonen med fem mg per dag... ;) Skulle inte det ge effekt får jag komma på en halvakut tid hos neurologen i början på nästa vecka för fortsatt utredning.

Innan besöket hade jag som vanligt lite kval av typen "tänk om jag bara är larvig och gnällig och inte alls behöver träffa en läkare", men efteråt kändes det bra att jag fick komma eftersom både gynläkaren och neurologen var överrens om att så här kunde jag inte ha det.

Dessutom har jag lärt mig en massa spännande om cervix idag och att jag just nu har en vilopuls på 56 - inte konstigt att man känner sig lite matt! ;) (Blodtrycket låg dock högt för att vara mig, trots betablockare, 123/83, men det kunde tydligen vara så sa läkaren.)