Maken och bebisen har åkt till BVC för "obligatorisk" vägning, och kvar är jag, alldeles ensam. I vanliga fall njuter jag av de här stunderna, längtar till dom, men nu känns det inte bra; jag avskyr att vara ifrån min lille Tjyv (har redan fått tillräckligt av den varan under hans korta liv). Tröstar mig med några Singollakakor, men det hjälper föga. Kanske borde vila lite, innan de är tillbaka och det är dax att amma igen?
BVC-tanten lät förresten som att hon tyckte att jag var dum i huvudet som inte skulle följa med och väga... Gissar att hon inte läst journalen och vet vad som hänt, och jag orkar fan inte förklara för en tillfällig tanta (den riktiga var ledig idag, men ändå var vi tvugna att komma och väga idag. Varför kan man undra?).
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Suck! för bvc-tanten alltså. skönt att Tjyven växt till sig så bra :D
men herre gud. vad har hon med det att göra?
tur att någon kan komma eller? tråkigt att den riktiga skulle vara ledig i dag.
hoppas du får måbra snart och få komma på bena igen som normal igen.
krya på dig.
Skicka en kommentar