Min mamma går och klipper sig i den här stan, vilket hon gjort i 35 år, trots att hon inte bott här på över 30 år... (Hon åker alltså 8 mil ToR för att klippa sig en gång i månaden! :D) Klipper man sig hos samma hårfrissa i så många år lär man onekligen känna varandra rätt bra, och pratar om det mesta som händer i livet. Nu ringde mamma dit för att beställa en klipptid och berättade samtidigt att jag hade fått barn igen (jag har naturligtvis också klippt mig där ett flertal gånger i mitt liv) men sa ingenting om vad som hänt efter själva förlossningen med blödningen och det. Frissan berättar då att hon haft en barnmorska där häromdagen, och att hon var lite tagen eftersom hon hade haft tre stora blödningar efter förlossningar på en vecka, varav den sista var riktigt stor och farlig... Det var alltså mig hon pratade om, fast det visste ju inte hårfrissan bara mamma, och barnmorskan var alltså en av "mina" barnmorskor, som kom in efter Tjyven var ute och jag inte slutade blöda. Jag kan inte vara säker på vem utav dom det var, men det spelar egentligen inte så stor roll. Det viktiga är att det som hände satte spår i människorna runt omkring mig, människor som jag alltid kommer minnas med värme för att de tog så bra hand om mig. Så fort jag orkar ska jag mejla till förlossningen och boka en tid med dom som var med, bara för att tacka dom för allt* de gjorde den där dagen.
* Något jag aldrig glömmer är hur en BM värmde de kalla blodpåsarna innanför sina egna kläder, på magen, innan de gav dom till mig, bara för att jag frös så mycket.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Förstår att det värmer, det var ju verkligen kritiskt för dig, och du måste ju ändå varit rejält chockad...
Jag ville länge prata med Klaras bm eftersom hon var så underbar, särskilt som vår första bm var hemsk, men jag vet inte, det blev aldrig av och så har det gått för lång tid plötsligt, så vänta inte för länge!
Ett litet tack tror jag kan betyda massor för dem med! (inte att du inte har gjort det men du fattar)
-Åsa
oj! världen är allt bra mycket mindre än man tror.
jag förstår att du vill tacka dem och jag tror att det skulle betyda mycket för dem om du gjorde det.
Vilken pärs du måste gått igenom!
bamseram
Det var ju en läskig sak du råkade ut för så jag kan förstå att det satte sina spår hos personalen som var med också. Tänk så mycket patienter de träffar som bara passerar revy utan att de träffar dom igen. Skulle det inte vara lite skönt för dom också att träffas och prata igenom vad som hände?
Tycker verkligen du ska tillbaka och prata igenom allt som hände. Sånt där kan komma tillbaka och spöka annars. Jag vet...
Puss!
Skicka en kommentar