torsdag, april 17, 2008
Jädrar vad jag lipar!
Hormonpåslag på bred front här, på ett sätt jag inte varit med om med de andra barnen. Jag gråter för allt, hela tiden, och det kan vara pytte saker (som att pappersrullen åkte i golvet) till större (som att BM vägrade ge mig smärtstillande i natt). Jag gråter mest när jag tänker på att jag inte träffat min älskade Prins på en vecka idag, så det tänker jag inte på för det mesta. (Naturligtvis saknar jag min Fundererska också, men hon har i allafall varit här och hälsat på.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Det är väl inte konstigt att tårarna kommer? Du har ju varit med om något jättejobbigt och att inte få träffa sina barn och ligga där måste vara hemskt.
Är du på bättringsvägen?
Jag tycker heller inte att det är så konstigt. Gråt så mycket du behöver! Någon sa någongång att i tårvätskan finns något som lugnar? Inte vet jag om det är sant eller om det bara är hittepå, men oftast känns det ju skönt efteråt?
Undrar på det då. du har ju varit igenom en otrolig pärs, du får ge dig själv lite möjlighet att komma igen och ikapp!
En vecka utan Prinsen är ju jättelång tid, klart det frestar på...
Många kramar
Åsa
Skicka en kommentar