... vad gör man då?
Det handlar om enkel matametik: vi har två små barn (och ett lite större som får stå tillbaka allt för mycket just nu), och det kräver att vi tar hand om ett var större delen av tiden. Någon annan lösning verkar inte finnas*, och att jag inte orkar finns liksom inte med i ekvationen.
Det var ju inte alls så här det skulle bli, inte alls så här jag skulle må (efter förlossningen har jag ju mått så bra de andra gångerna, som en ny människa jämfört med hur jag mått under graviditeterna), inte så här jobbigt allt skulle vara. Jag hatar helger, jag hatar middagar, jag hatar allt som kräver att jag umgås med mina stora barn, för jag orkar inte och är bara otrevlig. Den här veckan är det dessutom fucking-Valborg, och de är lediga från dagis torsdag-fredag.
* Nej, fortfarande ingen hjälp från familjen, och jag orkar inte tjata och böna och be att de ska göra avkall från sina viktiga liv...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag tänker såhär: Det är en exceptionell tid just nu för er. Det kommer att bli bättre, det kommer att bli som vanligt – om ett litet tag. I det här som är just nu, kaoset med ny liten bäbis och du som är sjuk, så får man försöka tänka annorlunda.
Vad är viktigast just nu? Att du får vila och att maken håller. Och hur gör man? Jag tror att man får ta bort allt som inte är akuta måsten och sen försöka planera det andra så gott det går.
De stora är väl kvar på dagis och du sjukskriven, så maken är hemma med tjyven?
Skit i helgerna! Skit i att vara trevlig! Försök bara få ihop det allra mest nödvändiga just nu. Även om det låter hårt så överlever nog de större barnen det ett tag - till det förhoppningsvis blir bättre.
Att familjen inte hjälper till är så upprörande att jag knappt har ord för det. Mer och mer undrar jag vad man ska ha dem till...
Kram!
Skickar massor med kramar!!
Det är vidrigt att inte hålla ihop, man älskar dem så mycket men orkar inte med dem...
Hoppas så på en snabb vändning!
Ja herregud, du frågar rätt människa *S*
Ja vad gör man, du gör det du kan och har inte dåligt samvete för det du inte kan eller orkar göra-punkt!
Du kommer att orka, tänk vilken enorm påfrestning det är att föda barn i sig själv bara och du som varit igenom så mycket det sista...
Vila och ha lite mys med de små när du orkar, jag sätter på videon och ligger brevid, det kommer du långt på!
Stor kram Åsa
Skicka en kommentar