Snart ska vi på bröllop, eller ska jag skriva skulle? Chansen att jag ska klara av en sorlig bröllopsfest är just nu lika med noll, oavsett hur mycket piller jag petar i mig. Det hade jag aldrig kunnat ana när jag tackade ja i maj, och tur var väl det... Egentligen borde jag väl vara deppig för att jag missar festen, men mitt nya, osociala jag bryr sig inte så mycket (just nu i allafall) eftersom det mest känns jobbigt att träffa folk.
Får man längta efter sig själv?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
JAA, man får längta efter sig själv. Och du kommer att hitta dig, det är jag säker på. Jag hoppas bara att det inte dröjer för länge!
*kram på dig*
Skicka en kommentar