Nu när jag själv fått barn tätt, kan jag på ett helt annat sätt förstå varför jag fick stå tillbaka så mycket när mina yngsta småsyskon föddes. (Det är 18 månader emellan dom, och jag nästan tonåring när de föddes.) Jag märker ju själv att våran äldsta, som ändå är mycket yngre än vad jag var, får stå tillbaka mycket nu när det är så intensivt med brorsorna och min migrän. Det är så lätt att säga till henne att vänta, så lätt att bli irriterad när hon pockar på uppmärksamheten på ett "jobbigt" sätt, så lätt att "glömma bort" henne bland alla andra måsten. Allt det där jag själv avskydde utsätter jag nu min dotter för, och det får mig att må så dåligt för hennes skull. Jag hoppas att hon inte minns den här tiden som lika jobbig som jag minns mina småsyskons bebistid...
Nu ligger hon bredvid lillfisen på golvet och viskar i hans öra: "Jag älskar dig, min lillebror, hör du det? Jag älskar dig." Min fina, duktiga, älskade flicka.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Förhoppningsvis är det bara en kort tid som det är jobbigt. Jag hoppas verkligen att din dumma migrän försvinner, och grabbarna växer ju.
Vad gullig hon är med lillebror!
KRAM
Tack Elin, dina kommentarer värmer verkligen. :) Vill passa på och be om ursäkt för att jag inte läser/kommenterar i din blogg, men min migrän klarar inte av färgsättningen tyvärr (mörk bakgrund och/eller dålig kontrast mellan bakgrund/text gör värken värre :(
(Gäller även er andra med "mörka" bloggar.)
Här har vi också en 6-åring som ibland gör allt för att få uppmärksamhet - och då har jag inte ens migrän att "skylla på". Men hon verkar iaf inte ta ut det på den minsta - din flicka. Vad mysigt.
Jag förstår din känsla, men samtidigt verkar hon vara en klok liten tjej som förstår att småbrorsor tar mycket tid!
Sen tror jag barn tar vad de behöver och vem upprepar inte sina föräldrars misstag?
Egentligen är det stort nog att ens vara medveten om det, när du är på G igen så kommer du igen och tills dess så tror jag hon klarar sig bra ändå, du är en klok och bra mamma!
Kram Åsa
Men är hon inte bäst? Så himla söt hon är.
Du har nog lyckats tuta i henne ett och annat så hon klarar sig nog finemang utan större men. Barn förstå mer än vad man tror och att mamma inte mår bra kan ju knappast undgått henne. Krama henne extra mycket!
Skicka en kommentar