Ponderingar - funderingar, fantasier och fabuleringar
Här skriver jag om vad jag vill, hur jag vill. För det mesta.
onsdag, augusti 06, 2008
Gråtmild
Idag är det inte långt till tårarna, de liksom bränner bakom ögonlocken hela tiden. Och inte har de någon speciell anledning att ligga där på lur, allt är ju precis lika bra/dåligt som vanligt. Undrar vad det är som gör att vissa dagar känns så mycket jobbigare än andra?
Jag vet inte varför det är så, men jag vet att det är det. Vissa dagar är helt enkelt gråtdagar. Det har tagit lite tid för maken att förstå det (i början var han skräckslagen...). Att försöka hålla tillbaka tårarna gör ofta det hela värre.
Om ni ser något ni vill ha är det bara att mejlatillmig[at]yahoo.se
Min utmaning
Hjälp mig betala tillbaka min blodskuld!
Häng på min utmaning och börja lämna blod, tillsammans kan vi rädda många liv! Själv är jag utdömd som blodgivare, men om jag värvar er kan jag bidra på det sättet.
Om ni lämnar blod tack vare den här utmaningen får ni gärna höra av er till mig på mejladressen nedan eller lämna en kommentar till något inlägg så att jag kan räkna ner antalet påsar. :)
Gillar du också att laga mat?
Kolla in min toleranta* Matblogg där jag lägger in recept och bilder på mat jag lagat och tycker om.
* De flesta recepten är mjölk- och sojafria eftersom vi har allergier i familjen
7 kommentarer:
Man får ju nog nån gång antar jag. Att det aldrig går över MÅSTE vara jobbigt.
Kramar om igen!!!
Vissa dagar tål man vad som helst och ibland inte ett smack. Kanske hormonerna? Sen är det väl inte konstigt att bägaren ibland rinner över.
Gråt en skvätt och kanske det känns bättre sen. Har själv en sån där bränna-bakom-ögonlocken-dag. Hoppas morgondagen har något trevligare med sig. :)
Men åh... Kram på dig!
Dagsformen varierar ju så klart, så länge om du haft ont nu så är det inte konstigt!
Hoppas du kan få lite lindring nu snart, det är inte mänskligt att behöva ha det som du har det!!!!
Kram Åsa
Men åh vad gulliga ni är som bryr er och skriver så fint till mig. Nu gråter jag en skvätt för det, men det är ju bra tårar i allafall.
Jag tror på att bryta ihop och komma igen. Oftast känns det bättre när man har fått släppa ut allt det där jobbiga och sen kan "börja om".
Gråt du! Och kom igen sen. När du orkar.
*kram*
Jag vet inte varför det är så, men jag vet att det är det. Vissa dagar är helt enkelt gråtdagar. Det har tagit lite tid för maken att förstå det (i början var han skräckslagen...). Att försöka hålla tillbaka tårarna gör ofta det hela värre.
Hoppas att du mår bättre snart!
Skicka en kommentar