Spenderade tre timmar inatt på toa med magkramper (i klass med förlossningsvärkar; jag måste profylaxandas igenom dom) och diarré. När magen lugnat ner sig, slog så klart migränen till och inga mediciner kunde jag ta.
Kanske dax att inse att jag inte är så frisk som jag vill tro, utan snarare ganska sjuk just nu? Jag vill inte se mig själv som sjuk, men snart kanske jag inte har något val? Uppgivenheten smyger sig på igen...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Håhåjaja, vilket elände...skönt att ha maken med på eländet i alla fall, måste vara skitjobbigt för honom med att bara stå brevid och se dig må pyton!
Ska du iväg snart till läkaren, kan de göra något för dig alls?*väldigt orolig för dig*
Kram Åsa
Inte helt lätt att erkänna sig sjuk, då samvetet kanske säger att man ska vara pigg och glad. Frågar som Åsa... kram
Fan, vilket elände, att det inte börjar bli bättre utan snarast sämre. Det är inte lätt att erkänna sig själv som sjuk, särskilt med små barn som kräver sitt.
Som Åsa och Alex skriver; dags för nytt läkarbesök? Så här kan du ju inte ha det. Kram.
Stackars =(. Jag kan inte ens föreställa mig hur jobbigt det måste vara. Jag hoppas innerligt att det snart kommer en bättre period.
Jag önskar att jag hade en trollstav så att jag kunde vifta lite med den och få dig att friskna till. Det är din tur nu! Din tur att få må bra.
*kram*
Nä va orättvist. Ska du inte få må bra snart! Vad säger doktorn? *Kramar om* fast det inte hjälper
Skicka en kommentar