onsdag, februari 24, 2010

Alltså, min mamma...

Dottern har varit hos mamma sedan igår och haft sportlov. Idag ringde jag till mamma på mitt på dagen och då säger hon att hon är hos grannen. En granne som är äldre och varit krasslig ett tag, som mamma brukar titta till. Så långt okej. I nästa andetag säger hon att hon just ringt till ambulans eftersom han är så dålig att hon tror att han håller på att dö. Och att Dottern är där och tittar på barn-TV.

Alltså, jag förstår ju att hon vill hjälpa till, men det känns bara så väldigt konstigt att hon släpper allt för en granne (när hon inte hade tid och ork att hjälpa oss när jag just hade hållit på att dö) och dessutom drar dit min Dotter. Jag tycker inte man ska hymla om döden, inte alls, men att släpa dit henne till en svårt sjuk människa, som hon dessutom inte känner, det känns lite onödigt faktiskt. (Dottern är ju så stor att mamma hade kunnat lämna henne hemma hos sig med telefonen till hands så att hon kunde ringa om det var något.)

Många gånger förstår jag inte alls hur hon tänker, min mamma.

4 kommentarer:

Linda #handgjordlyx sa...

Hon kanske... ja jag vet inte? Verkar ju lite knasigt faktiskt.

Anonym sa...

Jadu, förstår att det känns konstigt...förstår inte heller hur hon tänker?

-Åsa

S sa...

Ja, vad säger man..?

Världen enligt J. sa...

Öh...ja, vad säger man? Både i största allmänhet och till en sådan mamma. Minst sagt konstigt.