Jag har ju lovat att berätta lite om migränen för mina nytillkomna läsare. Så här är det, den dök upp som en objuden gäst efter min senaste (och sista) förlossning. Förlossningen slutade med en stor blödning (12-13 L) och det tog flera långa timmar innan läkarna kunde få stopp på eländet. Jag var sövd under större delen av förloppet och vaknade 12 timmar senare på CIVA av att de drog respiratorslangen ur halsen. De första dagarna var jag väldigt morfinstinn, men när det ruset släppte kände jag att jag hade ont i huvudet. Och på den vägen är det.
Jag är ordentligt undersökt med både DT och MR för att utesluta blödningar, proppar, tumörer och annat otrevligt. Det är helt enkelt "bara" migrän som inte vill ge med sig med standard behandlingar. Kvar att prova är tricyklisk psykofarmaka och epilepsimedicin. Båda har rätt grymma biverkninga och jag är väl så där sugen kan man säga. Fast ibland måste man må sämre för att må bättre på sikt.
Hoppas det gjorde saker och ting lite klarare. Undrar ni något mer är det bara att fråga!
måndag, februari 23, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Okej. Då förstår jag! Låter otroligt påfrestande både fysiskt och i längden psykiskt.
Jag hoppas att det ska finnas någon lösning på det hela, för det måste vara allt annat än angenämt...
Skicka en kommentar