Ungar överallt, ett huvud som dunkar och en alldeles för låg energinivå är ingen bra kombination. Idag är en sån där dag när jag bara längtar till de somnat och det blir lugnt i huset.
Jag tycker inte om det, att känna så alltså. Jag älskar dom, men ibland är det lite för mycket.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Men söta du... sådär känner jag typ varje dag!
Det är ju det ljuvligaste av ljuvliga som finns, då dom vaknar på morgonen och kryper tätt intill. Då man har en hel dag framför sig med de små och söta... Men, då kvällen kommer- då ÄR det skönt att få lägga dom i sina sängar.
Du FÅR sakna mig, och jag blir till och med lite glad att du skrev så...:) Du är alltid så rar!
Stor kram!
Jobbigt! Men, man får lov att känna så ibland. Kan förstå det med tanke på hur du mår.
Kram
Denise: Visst får man känna så, men när känslan kommer redan när man vaknar på morgonen, då är det inte så bra tycker jag.
Klart jag saknar dig när du inte bloggar! :)
kram tebax!
Elin: Jo, visst får man, men jag VILL inte!
Kram tillbaka
Skicka en kommentar